Steen

Igår införskaffade jag mig äntligen en extern hårddisk. Jag, morsan och Jofes åkte in till Mediamarkt för att besöka deras mellandagsrea, och tro mig eller ej, men vi var inte de enda från Uppsalastad med omnejd som hade tänkt samma sak. Det är tur att de har såpass stora lokaler som de faktiskt har, det som var mindre tur var att de var mindre effektiva vid disken där man kunde byta sina mindre lyckade julklappar till något annat materiellt som man ändå skulle kunna klara sig utan. Stackars morsan stod säkert 20 minuter i den där kön (och då var kön typ dubbelt så lång när hon äntligen fått hjälp, jag vill inte ens drömma om hur länge de krakarna fick stå). Som sagt så gick allting relativt smärtfritt, men jag tror att en stor förtjänst i det var att jag hittade en werthers original i min jackficka som jag kunde suga på och lugna mina nerver. Tack Eric, du kan ha räddat mitt liv med den!

Idag har jag ägnat lite tid åt inviga min externa hårddisk genom att lägga över lite skivor på den, men fastnar ideligen i en massa awesome 90-tals låtar, och råkade visst påbörja en spellista med namn Awesome 90:s. Hade det inte varit för den lilla failen så hade jag nog kunnat fortsätta inbilla mig själv om att det är likvärdigt att lägga in musik på datorn och packa saker i kartonger... bummer!

Sitter i skrubben och tänker att jag snart borde gå och lägga mig, jag ska upp tidigt imorgon, åker med mor in till stan och gör ännu ett tappert försök till att röja i lägenheten. Måste sluta slappa så mycket och rycka upp mig, sakerna kommer inte packa sig själva, men Entourage-boxarna kommer ideligen pocka på min uppmärksamhet. Just nu känner jag mig visserligen så himla virrig och disträ och då brukar det visserligen vara ganska skönt att bara göra något praktiskt. Sedan brukar det ju kännas ganska skönt när man kommit igång på riktigt också med hoppackningen. Men nu tänker jag låta Maia Hirasawa sjunga mig till sömns:

Okej check-lista för de mest awesome julklapparna:

Pyjamas (check)
5 säsonger av Entourage (check)
Raggsockor (check)
The final break, prison break (check)
Godisskål (check)

Såfort jag fyllt godisskålen med choklad är detta ju som uppgjort för ett pyjamasparty! Någon som vill ha pyjamasparty med mig?

Sitter med rinnande näsa och slemmig hals i min skrubb och hoppas på att min dåsighet inte betyder feber imorgon. Har precis haft uppesittarkväll med familjen framför bingolotto (jag vann en ny bingolott...yay?), egentligen håller själva programmet på i någonb timme till, men när sista spelet var avklarat bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Måste försöka sova ordentligt inatt för att blidka min smått förkylda kropp, måste dessutom kliva upp lite tidigare imorgon så jag hinner slå in julklapparna. Borde väl egentligen ha gjort det idag, men jag prioriterade en iskall promenad med världens bästa Linus och en sprallig Alice. Efter promenaden drack vi te hemma hos Linus och fick sällskap av först både Gabbe men sedan även Josef. Väldigt trevligt!

Tar en paus i packningen. Om några timmar bär det av, först till Arlanda och därifrån till Barcelona. Just nu har jag lite resfeber, men jag tror det ska bli spännande. Hoppas på att samla lite energi i ett något varmare och ljusare klimat. Jag har lite mer saker som måste fixas, så det blir nog inte så mycket sömn inatt för min del. Kommer sålunda lämna landet redigt trött, men jag lämnade jobbet idag med huvudet högt efter en perfekt seger i Fia.

Som den blivande crazy cat lady jag är, så spenderar jag lite kvalitetstid med mina ögonstenar och låter Jim Morrison sjunga sitt farväl till mig:

Sitter i skrubben som provisoriskt blivit mitt rum. Har jag otur blir detta utrymme min provisoriska boplats bra länge till. Killen som jag ska byta lägenhet med hade ringt uppsalahem idag, och då visade det sig att någon hade missat lägga in vårat byte i deras system, och att det är därför som vi inte hört av några besiktningsmän. En positiv sak var däremot att de skulle se till att lägenheterna blir besiktigade innan jul, en betydligt mer negativ sak var att de nämnde att vi förmodligen inte får skriva några kontrakt förrän första februari (något strul med avierna)! DUDE? Hur länge måste jag vänta på den där föbannade lägenheten, that I want so badly! Lägenhetskillen sade visserligen att han skulle ringa uppsalahem igen imorgon och berätta att någon tabbat sig och att vi gärna inte lider för det!

Lugnar mina nerver med att packa inför en weekend i Barcelona med familjen. På torsdag bär det alltså av till Spanien, och det ska bli skönt, även om det inte verkade vara särskilt varmt där nu, men jag hoppas på att det åtminstone är lite ljusare än vårt becksvarta Sverige. Mitt packande ackompanjeras av the Doors, och jag får trösta mig själv och min boendesituation med att Niklas gamla Jim Morrison-flagga/tyg-affisch (jag vet inte vad jag ska kalla det) hänger på väggen. Den är placerad på ett sådant perfekt ställe att det är det sista jag ser på kvällen och det första jag ser på morgonen.

 

Något sexigare än Jim Morrison får man leta efter, så det är helt okej att vara övervakad av denna gudomligt snygga man när jag sover. Funderar på att sno med den till den nya lägenheten (när jag väl får den), tror visserligen att den inte riktigt kommer passa in någonstans, förutom möjligtvis i badrummet... Men å andra sidan vore det kanske inte helt fel att vara övervakad av herr Morrison när man duschar ;)

 

(det lutar alltså åt att Niklas blir en Jim Morrison fattigare, men den går i alla fall till bättre behövande, eller åminstone en nybliven singel, det borde han väl ha förståelse för)

Just nu sitter jag på sängen i skräddarställning i ett rosa nattlinne. Jag tänker på att jag borde sova och mina fötter är sådär kalla som bara mina fötter kan bli, men har ingen som kan värma dem åt mig. Bredvid mig ligger Cuzco och tvättar sig och jag tror att jag slipper problemet med att leta fodervärdar till mina bebis-substitut (jag trodde aldrig att morsan skulle ge med sig så lätt, inte utan tjat i alla fall).

Försöker inse att min arbetsvecka bara är till på onsdag denna vecka och att jag förmodligen lämnar landet på torsdag... Jag känner mig inte redo, det var ju så mycket saker jag skulle fixa. Det är så otroligt vuxet att bli stressad över en semester, och jag blir besviken på mig själv, jag skulle ju aldrig bli stor.

Mina muskler är fortfarande i uppror och armarna är så sura att de i princip strejkar vajre gång jag ska göra något så simpelt som att dra på mig byxorna när jag varit på toaletten, men vad gör man inte för att få sig lite skoj. Nu kanske det visade sig att det var lite överskattat, men nu har jag testat.

Ojojoj, extrem träningsvärk, extremt bakis, extremt blodsprängda ögon och extremt ynklig.

Poledance-lektionen igår var både svår och smärtfylld, men spännande, och jag klarade att komma levande ur lokalen. Att "sitta" på stången var lätt det mest smärtfyllda, och det nöp ordentligt i den tunna, tunna huden på lårens insida. Hur som haver så var hela grejen en cool erfarenhet, men inget jag kommer fortsätta intressera mig för (trots klagomål från delar av den manliga bekantskapskretsen som pojkaktigt drömt om privata uppvisningar, de får nu sätta sitt hopp till Fredrika istället).

Efteråt åkte jag till lägenheten för att duscha. Insåg att jag behövde både folköl och middag för att kunna fortsätta kvällen. Så jag gick till macken och köpte mig en panpizza och ett sexpack 3,5:or och kände mig sådär oerhört feminin (inte). Stack sedan till Cherry, där Eric redan peppade genom att begrava sig i Cherrys gigantiska kuddar och vara smått bakfull, men några öl senare var även herr Borgerud på g igen. Simon kom också förbi, och vi pratade väl mestadels om bajs, kräks och kiss och jag kände mig sådär oerhört feminin (inte). Efter ett tag stack vi ner på stan och satte oss på Terrassen där de, till min stora förtjusning, visade en massa gamla repriser av Paradise Hotel, score!

När vi ledsnade satte vi oss på bussen hem, där Cherry direkt hittade två blondiner som tog all hans uppmärksamhet, vilket gjorde att han blev kvar ombord när bussen rullade in på Täljstenen och jag och Eric klev av för att avrunda kvällen med lite Singstar...



Nu ska jag försöka skriva rent mötesanteckningarn från senaste ukm-mötet på morsans jobb-dator. Sedan ska jag försöka lära familjen spela Puerto Rico trots den rungande baksmällan. Önska mig lycka till!

Ännu en god natts sömn, och jag tackar och tar emot. Börjar trots detta bli lite stressad, vill veta vart vi ska åka, vill veta när jag får flytta, vill veta vad som händer med mig nästa år, äh varför hålla tillbaka, jag blir till och med stressad över att inte veta vad som händer på lördag (visst låter det himla logiskt att bli stressad över något som ska föreställa nöje och avkoppling?). Till råga på allt så misslyckades mitt försök till att ha lite framförhållning, när jag satte mig ner idag för att skriva rent mötesanteckningarna från ukm, jag äger ju inget Word! Extremt klantig miss, eftersom jag redan uppmärksammade detta när jag skulle korrekturläsa Mys skol-grejer och failade med att maila tillbaka skiten eftersom jag inte ha något Word. Starkt jobbat jävla pulver!

 

(för att din tågbiljett till Borlänge luktade vin, och det påminnde dig om sommaren, men om minnena är digitaliserade och inte luktar någonting, vad gör man då? En sista sommarfest för tusen år sedan var det meningen att vi skulle leva lyckliga i alla våra dagar, och jag får påminna mig själv om att jag inte tycker om vin. Bredvid mig viskade någon att smärtan renar kroppen och alkoholen erkände att jag var vacker. Jag rörde vid dina fingertoppar och insåg att jag skulle kunna göra vad som helst för ett par vackra händer)

Firar andra advent med flottigt hår och trötta ögon framför datorn. Har skapat mig ett sockerberoende som håller på att äta upp mig, och så undrar jag om du kan bemästra dina begär... Jävla hycklare (men jag blev glad i komplimangen i alla fall). Söndagen är som vanligt lite vemodig, men det är skönt att muntras upp, narcissister som vi är. Katterna sover ihopkurade i en kisse-kram, och jag längtar efter en egen lägenhet men vill inte vara utan mina ögonstenar (hur gör man då?).

 

En trevlig andra advent till er mina vänner (och ovänner också för den delen).

Fortfarande lite sliten efter veckans och gårdagens arbetspass, men nu är det dags att gaska upp sig. Snart ska jag iväg och jobba på fritidsgården nämligen. Har försökt mysa under dagen med att kolla på Skavlan, och På spåret, men känner mig bara efterbliven som inte kan klara av några frågor ensam. Hur blev allt en kombo av vemod och tempo? Är rädd att det är mörkret som greppar tag i mig. Sover med lampan tänd i ett försök att förneka det december-svarta. Räknar sekunderna tills det vänder igen, men på nätterna står det skepnader bredvid sängkanten och de vill mig illa. Sömnen är orolig, men vardagen fartfylld. Måste fokusera, nyss. Det låter kanske allvarligt, men något i mig är redan på standby och det mesta jag gör är en inövad överlevandsinstinkt.


Vill fortsätta låta livet låta hoppfullt. När morsan fyller 40 flyr vi till solen, jag tänker lapa d-vitaminer och lämna demonerna hemma. Sedan lovar komersen mig att såfort det blir ett nytt år, så kommer allting bli bättre. Jag håller tummarna...

...vara psykolog och medlare. Två tjejer på klubben (bästisar) hade väl ett litet tjafs och kom så småningom till mig för att försöka lösa det. Detta skedde ungefär fem minuter innan jag slutade, men eftersom jag blev så imponerad av deras vilja att prata ut om det tillsammans (istället för att snacka på varsitt håll om hur fel den andre gjort, vilket man kanske fördomsfullt skulle förvänta sig av två tjejer i mellanstadiet) så tog jag med dem in på kontoret för att kunna prata med dem i fred. Satt sedan med dem i typ en halvtimme, lyssnade på vad de hade att säga och kom med en massa kloka tips och råd, trodde jag! När jag efter en halvtimmes övertid på jobbet säger till dem att jag måste gå, säger den ena att hon redan glömt vad vi pratade om och den andra att hon inte alls fattade vad jag menade med mina tips och råd. Visserligen visade det sig inte vara bortkastat, för sedan gick de glada i hågen ut och betedde sig återigen som bästa vänner. Kul att jag kunde hjälpa till... Hur jag nu gjorde?

Hur som haver. Måste verkligen sova nu. Trött som tusan och måste upp tidigt imorgon eftersom vi har möte med några fritidsgårdar på morgonen. So long!