Steen

Imorse vaknade jag och kände mig som en vandrande snor-korv. Febern har gått ner men ersattes snabbt av igentäppta näsborrar och en irriterande torrhosta. Ni vet när det känns som om snoret krupit sig upp till hjärnan när man sovit och ligger och trycker där med några hjärnceller som inte kan röra sig i slemmet (vilket ger en för taskig tankeförmåga).

Trots min bristande tankeförmåga slog det mig idag att jag är ganska körd idag om jag inte får tag på en ny lägenhet ganska snart. Total panik, och massiv ångest.
Sms:ar sålunda min nya nödjour My, som bara är så underbar som världens bästa nödjour kan vara och säger att hon minnsan ska hjälpa mig att se till att min lägenhet blir oemotståndlig för alla tänkbara aspiranter (som för tillfället egentligen borde stå i singular eftersom jag bara har en aspirant, men jag hoppas på fler kandidater snart).

För övrigt har jag varit duktig idag och ringt Telia för att fixa ett mobilt bredband, råkade ju fucka upp det igår när jag skulle beställa över nätet, men nu är det alltså fixat. Avslutar sålunda med en uppmuntrande klapp på min egen axel för att jag för en gångs skulle inte sköt upp till varken imorgon, övermorgon eller nästa månad! Well done!