Steen

Fortfarande lite sliten efter veckans och gårdagens arbetspass, men nu är det dags att gaska upp sig. Snart ska jag iväg och jobba på fritidsgården nämligen. Har försökt mysa under dagen med att kolla på Skavlan, och På spåret, men känner mig bara efterbliven som inte kan klara av några frågor ensam. Hur blev allt en kombo av vemod och tempo? Är rädd att det är mörkret som greppar tag i mig. Sover med lampan tänd i ett försök att förneka det december-svarta. Räknar sekunderna tills det vänder igen, men på nätterna står det skepnader bredvid sängkanten och de vill mig illa. Sömnen är orolig, men vardagen fartfylld. Måste fokusera, nyss. Det låter kanske allvarligt, men något i mig är redan på standby och det mesta jag gör är en inövad överlevandsinstinkt.


Vill fortsätta låta livet låta hoppfullt. När morsan fyller 40 flyr vi till solen, jag tänker lapa d-vitaminer och lämna demonerna hemma. Sedan lovar komersen mig att såfort det blir ett nytt år, så kommer allting bli bättre. Jag håller tummarna...