Steen

Idag har jag spenderat kvällen i en kyrka å jobbets vägnar. Ungefär en gång i månaden arrangeras det någon form av musikcafé för ungdomar i denna kyrka, och vi från fritidsgården brukar hjälpa till med det.
När jag åkte till kyrkan idag var jag lite nervös för hur kvällen skulle gå, men när jag får ett väldigt trevligt bemötande av personal där och upptäcker att det är många från fritidsgården där känner jag mig genast mycket lugnare.
Jag slår mig ner vid "knappmaskinen" och hjälper ungdomarna att göra egna pins, när plötsligt en stammis från gården kommer fram till mig och säger kom, du måste komma och kolla på det här, det är jättekonstigt och drar sedan iväg mig till ett annat rum. Längst ner i detta rum finns det en vägg som man kan gå bakom och han leder in mig där och pekar på något stort vitt och säger kolla på den där. Jag kollar men fattar inte grejen, det han pekar på ser ut som en jättestor vit låda typ, tapetserad i vävtapet.
Känner sedan på stammisens upphetsning att det är något lurt på gång så jag kollar på honom och säger typ vad har du nu hittat på, och då kommer det en arm ut från sidan av den där "kuben" (som visar sig vara en lösvägg) och sträcker sig mot mig. Livrädd hoppar jag ungefär två meter upp i luften och skriker ett gällt skrik i panik, som snabbt följs av en lång ramsa extremt höga svordomar över tonåringarnas påhitt. När jag dragit de vanligaste fula ord jag brukar använda inser jag att jag befinner mig i en kyrka och att det bara en och en halv meter ifrån mig sitter ett gäng 13-åringar från kyrkan och ritar träd med akvarellpennor. Upptäcker visserligen när jag sticker fram huvudet att ingen ritar längre eftersom alla har fullt upp med att stirra storögt på den syndiga tanten framför dem (=jag).

Just nu håller jag tummarna för att de inte tog alltför mycket skada av min frispråkighet. Det vore både oturligt och lite jobbigt att förklara för chefen varför kyrkan helt plötsligt inte längre vill sammarbeta med oss... Tusan också att jag ska vara så lättskrämd!