Steen

...när man är helt knäckt efter en arbetsdag på grund av ett dåligt lunchintag. Jag minns att när jag gick i skolan kunde jag leva på tre riskorn till lunch och inte märka av det nämnvärt under dagen (förutom att jag möjligtvis var lite hungrig, men inte så att man trodde man skulle dö direkt). Nog var det tider allt.

Man kanske kan tycka att jag 11 år senare borde ha lärt mig att äta ordentligt även av de saker jag inte tycker om, men att bli vuxen har vissa privilegium, och ett av dem är att jag är helt fri att bestämma över mig själv (= jag bestämmer att jag inte behöver äta saker om jag inte vill). Nåväl, idag började jag tagga för skolans pannkakslunch redan när jag vaknade. Jag till och med åt lite till frukost för att kunna få plats med extra många pannkakor. Väl på jobbet väntar jag in i det längsta med att gå till matsalen för att verkligen nå den högsta toppern av hunger. När toppen var nådd traskade jag glad i hågen till restaurang lyckan (matsalen heter verkligen restaurang lyckan), enbart för att finna att pannkakorna var slut och att det ända som fanns kvar var söndermosade potatisplättar!

Besvikelsen jag kände då kan jag inte ens beskriva i ord. Potatisplättar är mycket, men tusan i mig inte gott. Sega ute i kanterna och mosiga i mitten. Dagens fetaste nederlag!

Men dagen bestod inte enbart av nederlag. Eftermiddagen spenderades on the Grand på disco/bullfest för alla klubbarna i Uppsala. Ett riktigt trevligt inslag i vardagen måste jag säga, men inget är så trevligt som att sätta kollegan Pettersson på plats. Tänkt och gjort, jag haffade tag i min minsta lillebror (som är i "klubbålder" och sålunda närvarande på klubbarnas partaj) ocg betalade honom 20 riksdaler för att gå fram till Pettersson och säga jag har hört att du är skitdålig på pingis (för er som inte vet så är ju pingis min och Petterssons stora maktkamp sinsemellan). Reaktionen var underbar och lätt värd 20 spänn, förmodligen de bäst spenderade pengarna någonsin!