Steen

Jag hittar inte min jacka?
Har du kollat överallt?
Ja!
I hallen?
Ja!
Där ni lägger era väskor?
Ja!
I klassrummet?
Nej!
Men gå upp i klassrummet då!
Nej, för jag vet att jag tog med den.
Men gå uppi klassrummet i alla fall, den kan ju inte försvinna.
Nej, jag vet att den inte är där.
Men gå upp i alla fall!
Okejdå.



Hittade du din jacka?
Ja...
Var var den?
I klassrummet...

Detta är något man helt enkelt får leva med, men häromdagen hade jag en kollega som sprang omkring och letade efter sin tröja. Helt omedevetet faller jag in i någon form av mamma-roll till honom också och säger, okej jag kommer och hjälper dig leta snart. Sedan försöker jag hjälpa honom tänka när han hade den senast. Det visar sig att han hade den på sig när vi städade. Jag kommer ihåg att jag städade en toalett i mitten av lokalen när han tog av sig tröjan så jag säger åt honom att gå in på kontoret och leta. Då svarar muppen att han inte alls har lagt den på kontoret och fortsätter envist leta i de andra utrymmena. Efter ett tag har jag ledsnat och tvingar honom att gå in på kontoret och leta... Kan någon gissa vad han hittade på kontoret?

Alltså att 11-åringar inte hittar sina tröjor är väl en del av mina arbetsuppgifer, men när min 24-åriga kollegor är oförmögna att leta efter sina, blir jag en aningens mordbenägen (en liten gnutta bara)...