Trots rasslig röst...
...och snorig näsa gick jag till jobbet idag. Helt rätt val. Nog för att jag nu hostar som en galning och har svårt att prata igen, men det var lätt värt det. Jag hade blivit galen om jag fått vara hemma en dag till. Mitt jobb är verkligen något av det bästa, och det är ganska skönt att ha ett awesome jobb när resten av livet fallerar en aning.
I vilket fall så såg jag fram emot att få åka hem och vila rösten efter jobbet, men då visar det sig att mamma ska åka och handla och vi fastnar i kassan i Bauhaus i typ 20 minuter bakom en tysk tant som typ skulle köpa ett boule som butiken inte hade något pris på. Inte riktigt vad jag var sugen på.
Nåväl resten av kvällen blir det tysta leken för min del.
Det är skönt att inte kunna prata ibland. Vad härligt att du älskar ditt jobb så mycket!
Tummen ner för tyska tanter!