Steen

Japp, så var man väl en del av 2000-talet på riktigt. När jag igår tillkännagav för en kollega att jag tidigare uner dagen skaffat facebook så visade det sig att de flesta på mitt jobb inte är medlemmar än i smörjan. Jag kände mig lite misslyckad.

En sak som jag inte känner mig ett dugg misslyckad över är att jag igår gick med Reb och M och simmade på centralbadet. Vi simmade någonstans mellan 350 och 400 meter (H Y) och när jag på darrande spaghetti-ben försökte kravla ur bassängen kändes det som om musklerna i mina överarmar varit med på en syjunta för hippies. Det kändes nämligen som om någon misstagit mina arma muskler för en bit bomullstyg, redo att utföra knytbatik på (för er som inte gjort knytbatik någon gång kan jag förklara att man då tar ett tygstycke, tvinnar ihop det så hårt man kan och knyter snören om den stenhårda stumpen på strategiska ställen innan man doppar den i färg för att få ett härligt psykedeliskt mönster vars gåta man kan lösa under flummiga höstkvällar). Got damn hippies!

Desperat försökte jag stretcha ut mig i den varma bassängen men så fort jag lyfte på armarna så låste sig något i min kropp och en svag antydan till sendrag ilade varnande till. Efter några minuter i ångbastun och cirka 20 i en varm dusch, ihärdigt masserandes mina ömma muskelstumpar, lyckades jag till sist lyfta armarnamot skyarna och försiktigt börja stretcha ut knytena. Det var nog rätt sak för idag har jag bara hemsk mycket träningsvärk i armarna (till skillnad från att vara okapabel till attt häva sig upp ur sängen alltså).