DHL
Såhär är det att jag beställde en ac-adapter till min bärbara för säkert tre veckor sedan som jag hjälplöst har väntat på sedan dess. Äntligen så befinner sig sladden i Sverige, vilket är ett framsteg, ett bakslag är att det är DHL som har den. Jag har egentligen aldrig haft något mot DHL förrän idag.
När jag kom till lägenheten i måndags upptäckte jag att jag hade fått en lapp från DHL där de sade att de hade varit förbi min lägenhet men att det inte varit någon hemma som kunnat ta mot paketet, vilket gjorde att de fortfarande hade det i sina ägor. Redan där ställer jag mig två ytterst irriterande frågor: 1. varför kan de inte bara lämna sladden på ett utlämningsställe och ge mig någon form av bekräftelse på att den ligger där? Okej det kan de säkert inte göra för att företaget jag beställde från inte betalar för det, MEN då kommer den stora frågan: varför kunde de inte lägga sladdjäveln i min brevlåda? Upenbarligen kunde de skriva en lapp och klämma ner... Hade det inte bara varit lättare att lättare att lägga ner sladden istället?
Nåväl, på grand av dumma telefontider kan jag inte ringa DHL förrän dagen efter, dvs igår, tisdag. Där går det bra och jag får prata med en väldigt trevlig kille, som säger att de kan köra ut sladden redan dagen efter, dvs idag, och jag blir glad men förklarar att ja börjar jobba klockan 13.00 och lämnar lägenheten 12.30 (vilket var en ren lögn eftersom jag måste lämna lägenheten ännu tidigare om jag ska komma i tid till jobbet, men tänker att det får vara värt att komma några minuter sent så länge jag får min sladd), han säger okej och skriver ner att "kund lämnar bostad 12.30" (jag hörde till och med hur han knappade på tangentbordet).
På grund av detta klev jag upp tidigt i morse för att vara vaken om han skulle komma redan vid 8, duscha vågar jag inte göra, eftersom jag inte känner för att flyga ur duschen och halvt naken ta emot paketet, jag vågar inte ens sätta mig och skita, eftersom...ja, ni förstår. Så jag väntar tålmodigt (med tålmodigt menar jag skabbigt, bajsnödigt och jävligt irriterat), och timmarna går, klockan blir både 9 och 10, den hinner till och med bli 11, så småningom 12, 12.15 och 12.30. När klockan blivit 12.40 känner jag att någon form av smärtgräns är nådd, och inser att jag verkligen måste åka till jobbet nu om jag inte ska bli extremt försenad (och som tidspessimist får jag ångest av bara några sekunders försening, så ni kan ju ana hur det kändes att veta att försening skulle bli bra mycket större än några sekunder). Börjar bittert klä på mig och lämna lägenheten (allting ganska långsamt för att ge DHL lite mer tid, men ingen DHL så långt ögat kunde nå).
När jag sätter mig på bussen och åkt ner på stan ringer telefonen, i andra änden talar en mansröst till mig tjena det här är Kristoffer från DHL, jag har ett paket till dig här och svänger förbi din lägenhet snart, så jag undrar bara, är du hemma eller?
Jag är fortfarande stolt över mig själv för att jag inte ställde mig upp på bussen för att skrikandes med gråten i halsen ge lite extra schvung i utskälningen jag hade på tungan. Istället fick jag lite lagom irriterat förklara att jag visst inte var hemma eftersom jag började jobba klockan 13 vilket jag meddelat till hans kollega... Informationen verkade inte ha gått fram ursäktade han sig med (NÄHÄ?! menar du det?), och så förklarade han att jag fick ringa upp DHL igen och bestämma en ny jävla tid och han inte kunde göra något annat. Inte nog med det så är aset tvungen att tilllägga se till att berätta för dem på kundtjänst vilka tider du är hemma innan vi avsutar samtalet. Utan att nämna saker som hur jag kände för att kastrera karln med en rostig potatisskalare så kan jag väl ändå medge att jag kände mig en aningens irriterad sådär. En liten smula bara (jävla DHL!)
