Man lär så länge man lever

Idag har jag lärt mig två saker:

1. Döm inte en arbetsdag förrän den är avslutad, den kan förvandlas till något spännande!

I morse var jag visserligen lugn och utvilad, men hade ändå en känsla av att inte så mycket mer spännande skulle hända i kantinen, där jag tillfälligt jobbar. När klockan är 7 på morgonen är de flesta på jobbet lite sega och det sägs inte så mycket. Jag brukar börja min morgon med att bre baguetter tillsammans med en annan snubbe, och så även denna. Denna aktivitet sker också under en stilla tystnad som då och då avbryts av att jag sakligt frågar om jag lagt på rätt pålägg. Inte så jättespännande!
När mackorna är färdigbredda plastar vi in dem i plastfolie. Plastfolien sitter i en apparat, så man enkelt kan dra ut den längd man behöver och sedan klippa av plasten genom att trycka ner ett lock över en tandad kant. Eftersom bladet är tandat behöver det inte vara så vasst, det är nog praktiskt eftersom det torde vara svårt att skära sig på det då. Inte så jättespännande!
Men helt plötsligt avbryts den forna morgontystanden av ett vrål. Jag stirrar chockat på grabben bredvid mig, han har skurit sig på de tandade bladen. Förvånat ser jag en liten blodfläck på manicken, och upptäcker sedan att det är blod över hela killens skärbräda. Han har lyckats skära sig så teatraliskt att det verkligen har splashat en massa blodfläckar över en förvånansvärt stor yta (med tanke på det lilla jacket det visade sig bli i hans långfinger). I jämförelse med det andra: ganska så spännande!

2. Ordet fitta finns tydligen på norska också!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0