Steen

Jag har nog inte riktigt fattat att jag faktiskt flyttar imorgon! Att det i Stavanger står en lägenhet och väntar på mig och Tommy. Att jag ska lämna familj, vänner och trygghet hemma i Sverige och att deras liv kommer fortgå medan jag skaffar mig ett nytt i väst... Jag proppar i mig godis, i Norge blir det strama tyglar och en snål livsföring, så jag siktar mot en sockerchock som kan hålla i sig till jul ungefär.

Förresten är det väl lika bra direkt att be om ursäkt till alla som jag inte hunnit träffa och säga hejdå till, om det är någon tröst så har jag faktiskt inte ens haft något riktigt avsked med familjen ute i skajan, eftersom det inte har varit asmycket med tid.

Apoteket däremot har jag fått ta avsked av (till? med? vilket ord ska sitta där egentligen?). Jag som egentligen aldrig har varit särskilt sjuk har både fått frikort på vårdcentralen och nått upp till högkostnadsskyddet på apoteket. Jävlar i min lilla låda vad jag har sprungit på dessa apotek, är det inte eksem så är det urinvägsinfektion, och är det inte det så är det förmodligen något annat. Men idag fick jag alltså ett redigt farväl genom att plocka ut alla piller jag hade på recept och dyrt och heligt lova apotekaren att jag inte tänkte deala med varken levaxinet, folsyra-tillskottet eller tabletterna mot hösnuva som jag fick av dermatologen. Hon trodde mig! Jag avslutade kalaset med att anförskaffa mig en dosett, så nu kan jag äntligen knapra piller som en riktigt pensionär, känns himla praktiskt måste jag säga!

Nu måste jag tagga till Idol, kommer så sakna svensk TV, nästan lika mycket som mina nära och kära, men bara nästan!