btw...
...har jag sagt att jag fått en ny lägenhet? Den ligger på Storgatan, i detta hyrehus:
och planritningen ser ut såhär fast spegelvänd:
(Visserligen kanske det dröjer ända till februari innan jag kan flytta in där, men det gör ingenting, för den här godingen kommer bli min)
Vattendroppar och bortförklaringar
Imorse skulle jag egentligen ha åkt och simmat med Mysan, men av någon anledning så somnade jag apsent igår vilket ledde till att jag inte hörde typ när min väckarklocka ringde (alternativt jag stängde av den i sömnen) och jag försov mig. Ursäkter, ursäkter och åter ursäkter kan man tänka, men screw you, jag går i alla fall och simmar, om än inte regelbundet (men är man nyseparerad, och sover hos morsan tycker jag att det är helt ok att inte riktigt följa sina vanliga rutiner) så ändå flera gånger. Med flera gånger menar jag att jag ändå har varit iväg flera gånger än en och att jag inte skjuter upp träningen för att jag inte orkar, utan för att jag kanske prioriterar annat, does it make any sense eller blev det bara fler bortförklaringar? :P
Hur som haver så åkte jag alltså vanliga bussen till jobbet i förmiddags. Bussen var såklart jättesen (snö"kaos" ni vet) och busschauffören som vanligt otrevlig. Jag går och sätter mig på ett ledigt säte, och märker efter några minuter att det droppar vatten från taket rakt på sätet framför mig. Sweet att jag inte satte mig på det sätet tänker jag ignorant och lutar mig tillbaka med Kaizers Orchestra i lurarna. Efter ett tag märker jag att vattendropparna visst drabbar mig eftersom de, när de slår mot sätet framför skvätter åt alla håll och kanter, mest i mitt ansikte. Svensk som jag är blir jag lite nervös över att det stänker vatten i ansiktet på mig var 30:onde sekund ungefär.
Vad ska jag göra nu, liksom?
Ska jag resa mig upp och sätta mig på sätet bakom och låta någon annan medpassagerare sätta sig där (men vad ska de andra tänka om mig då)?
Ska jag säta mig på det yttre av de två sätena (men vad ska de andra tänka om mig då)?
Eller ska jag helt enkelt sitta kvar (men vad ska de andra tänka om mig då)?
Orolig över att människor som jag inte känner ska tycka att jag är knäpp, tänker jag iskallt att det nog inte är så många som märker att det droppar och att dropparna stänker i ansiktet på mig, och sitter sålunda kvar! Jag blir irriterad på mig själv bara jag tänker på det idiotiska i det. Jag satt alltså i 40 minuter och blev stänkt i ansiktet med något äckligt vatten från busstaket, och låtsades som det regnade, jag menar, ingenting!
Hur som haver så åkte jag alltså vanliga bussen till jobbet i förmiddags. Bussen var såklart jättesen (snö"kaos" ni vet) och busschauffören som vanligt otrevlig. Jag går och sätter mig på ett ledigt säte, och märker efter några minuter att det droppar vatten från taket rakt på sätet framför mig. Sweet att jag inte satte mig på det sätet tänker jag ignorant och lutar mig tillbaka med Kaizers Orchestra i lurarna. Efter ett tag märker jag att vattendropparna visst drabbar mig eftersom de, när de slår mot sätet framför skvätter åt alla håll och kanter, mest i mitt ansikte. Svensk som jag är blir jag lite nervös över att det stänker vatten i ansiktet på mig var 30:onde sekund ungefär.
Vad ska jag göra nu, liksom?
Ska jag resa mig upp och sätta mig på sätet bakom och låta någon annan medpassagerare sätta sig där (men vad ska de andra tänka om mig då)?
Ska jag säta mig på det yttre av de två sätena (men vad ska de andra tänka om mig då)?
Eller ska jag helt enkelt sitta kvar (men vad ska de andra tänka om mig då)?
Orolig över att människor som jag inte känner ska tycka att jag är knäpp, tänker jag iskallt att det nog inte är så många som märker att det droppar och att dropparna stänker i ansiktet på mig, och sitter sålunda kvar! Jag blir irriterad på mig själv bara jag tänker på det idiotiska i det. Jag satt alltså i 40 minuter och blev stänkt i ansiktet med något äckligt vatten från busstaket, och låtsades som det regnade, jag menar, ingenting!
Återigen...
...en underbar dag. Jag har spelat Fia med knuff på jobbet (inte bara en utan två gånger dessutom), det var o'boy til "mellis" för kidsen och yours truly var så lägligt i matan just då OCH det är snö ute. Visserligen är det lite snöblåst ute, man jag fick ju skjuts hem från jobbet så jag slapp jöna med kollektivtrafik idag (vi får väl se om jag är lika glad i snön imorgon då jag måste ta kollektivtrafiken TILL jobet). Visserligen så reagerade jag lite som UL (och SJ också för den delen idag) som trots stora löpsedlar om SMHI:s varningar om snökaos, blev jätteförvånad när det började snöa.
Dude, vad hände med hösten, hade jag lust att ropa ut på bussen när de första (pyttesmå) snöflingorna började signa ner utanför fönstret. Annat var det för några år sedan då man började längta efter snön i september typ... Medan jag satt på jobbet stirrade jag bittert ut i snöfallet och förbannade vintern, men när jag väl klev ut i kylan för att bli upphämtad av min mor, kunde jag inte låta bli att fnittra lite över hur vackert det var omkring mig. Så liite barnasinne har jag kvar allt :).
Dude, vad hände med hösten, hade jag lust att ropa ut på bussen när de första (pyttesmå) snöflingorna började signa ner utanför fönstret. Annat var det för några år sedan då man började längta efter snön i september typ... Medan jag satt på jobbet stirrade jag bittert ut i snöfallet och förbannade vintern, men när jag väl klev ut i kylan för att bli upphämtad av min mor, kunde jag inte låta bli att fnittra lite över hur vackert det var omkring mig. Så liite barnasinne har jag kvar allt :).
Skulle egentligen....
...ha varit i stan nu och "trösteshoppat" med Linnea nu, men så kunde hon inte idag för hon skulle ta han dom sin vovve hemma. Det var egentligen ganska skönt eftersom jag var väldigt sliten efter lite med sömn i helgen, så nu är jag utvilad och redo för en ny arbetsdag. Har bestämt mig för att tagga ner lite på jobbet, de senaste dagarna har slutat med att jag blivit galen på Pettersson, tycker inte om att han kan krypa in under skinnet på mig som han gör, nu måste det få ett slut (visserligen åker han snart så då slipper jag det iaf, även om jag förmodligen kommer sakna det då, men men).
Imorgon ska jag träffa Markus och vi ska dela upp sakerna i lägenheten. Tycker det känns lagom roligt, men det ska bli skönt att få det ur vägen, jag ska kämpa till tusen för att inte bli bitter, jag vill verkligen inte tjafsa eller bråka. Förhoppningsvis är vi fortfarande tillräckligt duktiga tillsammans för att även klara av detta hinder som en dans. Den sista dansen kan man väl säga att det blir, inte särskilt uppmuntrande, men jag väljer att inte tänka på det... Fokuserar på lägenheten jag var och kollade på i helgen, fortfarande lite kluven, men jag blir väldigt glad när jag tänker på den och det måste ju betyda något!
Imorgon ska jag träffa Markus och vi ska dela upp sakerna i lägenheten. Tycker det känns lagom roligt, men det ska bli skönt att få det ur vägen, jag ska kämpa till tusen för att inte bli bitter, jag vill verkligen inte tjafsa eller bråka. Förhoppningsvis är vi fortfarande tillräckligt duktiga tillsammans för att även klara av detta hinder som en dans. Den sista dansen kan man väl säga att det blir, inte särskilt uppmuntrande, men jag väljer att inte tänka på det... Fokuserar på lägenheten jag var och kollade på i helgen, fortfarande lite kluven, men jag blir väldigt glad när jag tänker på den och det måste ju betyda något!
Nu...
...sitter jag och väntar på att programmet Vem kan slå Filip och Fredrik ska börja. Gårdagen blev en aningens sen, så jag hoppas att jag orkar hålla mig vaken hela programmet.
Nåväl, hittade en massa gamla bilder från min gamla dator, så jag fördriver tiden med att lägga upp några.
Nåväl, hittade en massa gamla bilder från min gamla dator, så jag fördriver tiden med att lägga upp några.
Vänsterpack och sernanders
Pratade med My i telefon igår. Jag berättade att jag hade träffat Thai på stan, och vips så var vi båda mentalt på Sernanders igen. Sernanders, det var liksom vårt häng för en sisådär 5-6 år sedan. Där brukade vi hänga med både Rebecka, Lisa och Sandra (och så småningom till och med några IK-tjejer), men framförallt packet. Packet är den kärleksfulla benämningen på mina bästaste vänner från Eriksberg, Björn, Adam, Tom och Micke Thai (ibland räknades David in också). När alla började gymnasiet så expanderade packet och de fick några nya medlemmar, men grundkonstellationen är den som står ovan...
Nåväl vi brukade alltså hänga på Sernanders som var en krog i Flogsta. Det vi brukade sysselsätta oss med inne på denna krog var sådant alla rebelliska ungdomar såklart skulle göra på ett alkoholmättat ställe, dricka chaité och spela rundpingis!
Det var underbara tider, men allt har en ände (korven har två...), och så småningom ledsnade vi på chaité, vi gled mer och mer isär och Sernanders var tvungna att stänga. Det har faktiskt varit något jag saknat otroligt mycket i mina dagar, Sernanders och framförallt mitt älskade vänsterpack! Vilken tur då att jag träffade på Thai på stan som blev lika glad att se mig som jag honom, vilken tur då att jag snackade med Adam på ansiktsboken igår och vi berättade båda två att vi saknade varandra och faktiskt, vilken tur att jag är singel och har all tid i världen att förvalta just nu (...pannkakan har ingen men den är god ändå!).
I gotta feeling
That tonight's gonna be a good night
(Även om jag jobbar ikväll känns denna låt extra uppmuntrande just idag)
Nåväl vi brukade alltså hänga på Sernanders som var en krog i Flogsta. Det vi brukade sysselsätta oss med inne på denna krog var sådant alla rebelliska ungdomar såklart skulle göra på ett alkoholmättat ställe, dricka chaité och spela rundpingis!
Det var underbara tider, men allt har en ände (korven har två...), och så småningom ledsnade vi på chaité, vi gled mer och mer isär och Sernanders var tvungna att stänga. Det har faktiskt varit något jag saknat otroligt mycket i mina dagar, Sernanders och framförallt mitt älskade vänsterpack! Vilken tur då att jag träffade på Thai på stan som blev lika glad att se mig som jag honom, vilken tur då att jag snackade med Adam på ansiktsboken igår och vi berättade båda två att vi saknade varandra och faktiskt, vilken tur att jag är singel och har all tid i världen att förvalta just nu (...pannkakan har ingen men den är god ändå!).
I gotta feeling
That tonight's gonna be a good night
(Även om jag jobbar ikväll känns denna låt extra uppmuntrande just idag)
Framtidskonvent...
...på ukk hela dagen idag. En massa sköna föreläsningar med ett tema kring heteronormativitet, med bland annat Klara Zimmergren som föreläsare (hon från Mia och Klara), det var fett awesome! Dessutom spelade kärleksfabriken några underbara låtar, och det bjöds på god mat. Dagens bästa grej var ändå föreläsaren Lars Einar Engström, som bland annat skrivit boken "En sexists bekännelser". Intressant, cyniskt, ironiskt, roande och inspirerande, älskade det!
Slarvigt inlägg, men jag hinner inte blogga mer. Nu börjar ju Paradise Hotel (och screw you guys som påstår att man inte kan vara för jämlikhet och titta på den serien, för det kan man visst).
Slarvigt inlägg, men jag hinner inte blogga mer. Nu börjar ju Paradise Hotel (och screw you guys som påstår att man inte kan vara för jämlikhet och titta på den serien, för det kan man visst).
Man märker att man inte är 10 längre...
...när man är helt knäckt efter en arbetsdag på grund av ett dåligt lunchintag. Jag minns att när jag gick i skolan kunde jag leva på tre riskorn till lunch och inte märka av det nämnvärt under dagen (förutom att jag möjligtvis var lite hungrig, men inte så att man trodde man skulle dö direkt). Nog var det tider allt.
Man kanske kan tycka att jag 11 år senare borde ha lärt mig att äta ordentligt även av de saker jag inte tycker om, men att bli vuxen har vissa privilegium, och ett av dem är att jag är helt fri att bestämma över mig själv (= jag bestämmer att jag inte behöver äta saker om jag inte vill). Nåväl, idag började jag tagga för skolans pannkakslunch redan när jag vaknade. Jag till och med åt lite till frukost för att kunna få plats med extra många pannkakor. Väl på jobbet väntar jag in i det längsta med att gå till matsalen för att verkligen nå den högsta toppern av hunger. När toppen var nådd traskade jag glad i hågen till restaurang lyckan (matsalen heter verkligen restaurang lyckan), enbart för att finna att pannkakorna var slut och att det ända som fanns kvar var söndermosade potatisplättar!
Besvikelsen jag kände då kan jag inte ens beskriva i ord. Potatisplättar är mycket, men tusan i mig inte gott. Sega ute i kanterna och mosiga i mitten. Dagens fetaste nederlag!
Men dagen bestod inte enbart av nederlag. Eftermiddagen spenderades on the Grand på disco/bullfest för alla klubbarna i Uppsala. Ett riktigt trevligt inslag i vardagen måste jag säga, men inget är så trevligt som att sätta kollegan Pettersson på plats. Tänkt och gjort, jag haffade tag i min minsta lillebror (som är i "klubbålder" och sålunda närvarande på klubbarnas partaj) ocg betalade honom 20 riksdaler för att gå fram till Pettersson och säga jag har hört att du är skitdålig på pingis (för er som inte vet så är ju pingis min och Petterssons stora maktkamp sinsemellan). Reaktionen var underbar och lätt värd 20 spänn, förmodligen de bäst spenderade pengarna någonsin!
Man kanske kan tycka att jag 11 år senare borde ha lärt mig att äta ordentligt även av de saker jag inte tycker om, men att bli vuxen har vissa privilegium, och ett av dem är att jag är helt fri att bestämma över mig själv (= jag bestämmer att jag inte behöver äta saker om jag inte vill). Nåväl, idag började jag tagga för skolans pannkakslunch redan när jag vaknade. Jag till och med åt lite till frukost för att kunna få plats med extra många pannkakor. Väl på jobbet väntar jag in i det längsta med att gå till matsalen för att verkligen nå den högsta toppern av hunger. När toppen var nådd traskade jag glad i hågen till restaurang lyckan (matsalen heter verkligen restaurang lyckan), enbart för att finna att pannkakorna var slut och att det ända som fanns kvar var söndermosade potatisplättar!
Besvikelsen jag kände då kan jag inte ens beskriva i ord. Potatisplättar är mycket, men tusan i mig inte gott. Sega ute i kanterna och mosiga i mitten. Dagens fetaste nederlag!
Men dagen bestod inte enbart av nederlag. Eftermiddagen spenderades on the Grand på disco/bullfest för alla klubbarna i Uppsala. Ett riktigt trevligt inslag i vardagen måste jag säga, men inget är så trevligt som att sätta kollegan Pettersson på plats. Tänkt och gjort, jag haffade tag i min minsta lillebror (som är i "klubbålder" och sålunda närvarande på klubbarnas partaj) ocg betalade honom 20 riksdaler för att gå fram till Pettersson och säga jag har hört att du är skitdålig på pingis (för er som inte vet så är ju pingis min och Petterssons stora maktkamp sinsemellan). Reaktionen var underbar och lätt värd 20 spänn, förmodligen de bäst spenderade pengarna någonsin!
Identitetskris
Skön dag på klubben. Galna Fia med knuff-partier med Tommys specialregler, vilket gör spelet så mycket mer spännande. Vi var nästan svettiga efter en omgång (=fett värt). Imorgon är det bullfest på Grand som gäller, ska bli jätteroligt. Det väntar mycket jobb i veckan, men det ska bli skönt. Lagom ironiskt att jag försökte ta på mig så lite jobb som möjligt för att kunna umgås med Markus så mycket som möjligt och så går vi och gör slut. Visst är det väl typiskt att jag då känner att jag verkligen skulle vilja jobba mycket mer än jag gör både för att slippa vara ensam och patetisk och för att jag älskar mina jobb och den positiva energi jag får av dem. Men vad säger man, det är inte lätt när det är svårt men skönt när det är hårt?
Idag bjöds det på tårta på klubben eftersom Danne fyller 25 år idag. När Tommy frågade: hur känns det? nu är du närmre 30 än 20, fick jag också en liten klump i magen. Än så länge är jag närmre 20, men åren går fort, och vad hände med hela mitt planerade liv? Mina drömmar om villa, volvo och vovve var något jag visste att jag hade som i en liten ask, redo att plockas fram när jag helst önskade. Jisses vad fel jag hade... Får ångest över tankarna kring att jag kanske slutar som Bridget Jones är rädd för att sluta sitt liv, fet, ensam och halvt uppäten av schäfrar...
Funderar på att gadda mig, men är rädd att det skriker lite för mycket identitetskris över det.
Idag bjöds det på tårta på klubben eftersom Danne fyller 25 år idag. När Tommy frågade: hur känns det? nu är du närmre 30 än 20, fick jag också en liten klump i magen. Än så länge är jag närmre 20, men åren går fort, och vad hände med hela mitt planerade liv? Mina drömmar om villa, volvo och vovve var något jag visste att jag hade som i en liten ask, redo att plockas fram när jag helst önskade. Jisses vad fel jag hade... Får ångest över tankarna kring att jag kanske slutar som Bridget Jones är rädd för att sluta sitt liv, fet, ensam och halvt uppäten av schäfrar...
Funderar på att gadda mig, men är rädd att det skriker lite för mycket identitetskris över det.
Sitter uppkurad i soffan...
...med bärbara i knäet och en katt på magen. Har fixat mobilt bredband nu och kan äntligen sitta och surfa på min egen dator och inte på mammas muppdator (=borde firas med en bild av något slag).
Igår var en trevlig dag. Jag åkte in till stan för att simma lite, och simmade faktiskt en hel kilometer (med lite tempo så att jag fick lite flås också), ringde sedan Thomas som fetdissade, sms:ade Thai och herr Lindberg som också fetdissade (kom igen, jag är singel, inte hiv-smittad) ringde sedan underbare Cherry som tog emot mig med öppna armar. Gick sålunda och köpte quorn och godis, åkte till Norby, blev halvt uppäten av Mynta utanför Cherys dörr och spenderade sedan kvällen där tillsammans med två stycken sköna "Eric/kar" och två underbara hundar. Om jag någonsin skaffar hund vill jag ha en hund som Mynta. Jag kan inte sluta titta på henne när hon är i närheten, hon är så himla underbar, men som det är nu nöjer jag mig med att försöka klämma ihop mig och mina tre katter i första bästa etta jag får tag på. Önska mig lycka till...
Igår var en trevlig dag. Jag åkte in till stan för att simma lite, och simmade faktiskt en hel kilometer (med lite tempo så att jag fick lite flås också), ringde sedan Thomas som fetdissade, sms:ade Thai och herr Lindberg som också fetdissade (kom igen, jag är singel, inte hiv-smittad) ringde sedan underbare Cherry som tog emot mig med öppna armar. Gick sålunda och köpte quorn och godis, åkte till Norby, blev halvt uppäten av Mynta utanför Cherys dörr och spenderade sedan kvällen där tillsammans med två stycken sköna "Eric/kar" och två underbara hundar. Om jag någonsin skaffar hund vill jag ha en hund som Mynta. Jag kan inte sluta titta på henne när hon är i närheten, hon är så himla underbar, men som det är nu nöjer jag mig med att försöka klämma ihop mig och mina tre katter i första bästa etta jag får tag på. Önska mig lycka till...
(okej det är en gammal kattunge-bild, men Doglas är så otroligt söt på bilden att hela världen bara måste se det)
Mitt livs bästa dans!
Är på riktigt bra humör idag. Funderade på att blogga om hur bra min dag har varit, men just nu sitter jag och halvslumrar framför "en kvinnas doft" på åttan, scenen då Frank dansar tango med Donna har precis varit och det väckte ett gammalt minne till liv hos mig. Min bästa dans någonsin (jag vet inte om jag bloggat om det förut, men om så är fallet får ni stå ut med att läsa om det en gång till).
Det måste ha varit för ungefär två år sedan. Jag var i alla fall under 20 eftersom jag ägde ett ungdomskort på stadsteatern vid tillfället. Detta ungdomskort hade hjälpt till att ge mig en gratis biljett till föreställningen Bingo-det här var ditt liv (med viss reservation för titeln, som kan ha varit lite annorlunda). Eftersom jag inte hade hittat någon som ville gå med mig på föreställningen gick jag gladeligen ensam. Att gå på teater är mitt sätt att slappna av och jag har inga problem med att avnjuta en föreställning ensam.
Hur som haver kommer jag dit och hamnar bredvid en kille, kanske 7-8 år äldre än mig, med stora kängor, läderrock, och skägget flätat i en tunn fläta från hakan. Jag minns inte om vi sade något till varandra när vi satte oss bredvid varandra, men det är inte så viktigt.
Något som däremot hör till saken är att när jag är på teater så brukar jag sänka medelåldern rätt mycket, och denna gång var verkligen inget undantag, den till synes brutala mannen bredvid hjälpte till en aning.
Föreställningen i sig gav inte jättemycket intryck eller minnen (förutom att Alexander Salzberger sade att jag hade ett fint namn, och att jag nog blev lite kär i honom just då, och kanske är lite kär i honom än idag...men bara lite). Pausen under föreställningen minns jag däremot glasklart. Alla skådespelare uppmanade publiken att komma ner på scenen och dansa till bandet som spelade, allting som en riktig och härlig logdans. Ensam (och svensk) som jag var satt jag stel som en pinne och hade ingen aning om vad jag skulle göra, när den, till synes, brutala mannen frågar om inte vi ska gå upp och dansa lite vi med. Lättad över att inte sitta kvar ensam och se dum ut tackar jag ja till erbjudandet. Sedan följde vi pensionärerna mot scenen och fattade lite tafatt tag i varandra och tog lite random steg i takt till musiken. Jag minns att vi fnissade lite och konstaterade båda två att vi inte hade någon aning om hur man egentligen skulle göra, men att det inte spelade någon roll. Sedan pratade vi bara, och dansade tafatt och osvenskt vidare, jag med min hand på hans axel och hans om min midja. Det var inget sexuellt eller passionerat, inga gnistor eller kemi men något speciellt var det allt. Den bästa dansen jag någonsin fått och någonsin lär få. Helt underbart!
Det måste ha varit för ungefär två år sedan. Jag var i alla fall under 20 eftersom jag ägde ett ungdomskort på stadsteatern vid tillfället. Detta ungdomskort hade hjälpt till att ge mig en gratis biljett till föreställningen Bingo-det här var ditt liv (med viss reservation för titeln, som kan ha varit lite annorlunda). Eftersom jag inte hade hittat någon som ville gå med mig på föreställningen gick jag gladeligen ensam. Att gå på teater är mitt sätt att slappna av och jag har inga problem med att avnjuta en föreställning ensam.
Hur som haver kommer jag dit och hamnar bredvid en kille, kanske 7-8 år äldre än mig, med stora kängor, läderrock, och skägget flätat i en tunn fläta från hakan. Jag minns inte om vi sade något till varandra när vi satte oss bredvid varandra, men det är inte så viktigt.
Något som däremot hör till saken är att när jag är på teater så brukar jag sänka medelåldern rätt mycket, och denna gång var verkligen inget undantag, den till synes brutala mannen bredvid hjälpte till en aning.
Föreställningen i sig gav inte jättemycket intryck eller minnen (förutom att Alexander Salzberger sade att jag hade ett fint namn, och att jag nog blev lite kär i honom just då, och kanske är lite kär i honom än idag...men bara lite). Pausen under föreställningen minns jag däremot glasklart. Alla skådespelare uppmanade publiken att komma ner på scenen och dansa till bandet som spelade, allting som en riktig och härlig logdans. Ensam (och svensk) som jag var satt jag stel som en pinne och hade ingen aning om vad jag skulle göra, när den, till synes, brutala mannen frågar om inte vi ska gå upp och dansa lite vi med. Lättad över att inte sitta kvar ensam och se dum ut tackar jag ja till erbjudandet. Sedan följde vi pensionärerna mot scenen och fattade lite tafatt tag i varandra och tog lite random steg i takt till musiken. Jag minns att vi fnissade lite och konstaterade båda två att vi inte hade någon aning om hur man egentligen skulle göra, men att det inte spelade någon roll. Sedan pratade vi bara, och dansade tafatt och osvenskt vidare, jag med min hand på hans axel och hans om min midja. Det var inget sexuellt eller passionerat, inga gnistor eller kemi men något speciellt var det allt. Den bästa dansen jag någonsin fått och någonsin lär få. Helt underbart!
Världens bästa jobb!
Jag har verkligen världens bästa jobb, and i just lööv it. Två av tonåringarna var nytatuerade och visade med glädje sina nya alster. Sjukt söta pingviner som satt på vaderna, och jag blev galet inspirerad, jag vill också tatuera mig!
Men något av det bästa med att jobba på fritidsgård är att man blir sjukt duktig på alla sådana här klassiska spel som verksamheten i princip är uppbyggd på; biljard, fotbollsspel, vänd-tia och hockeyspel. Okej jag kanske har en hel del att lära fortfarande vad gäller alla dessa saker, men eftersom jag alltid gör något när jag jobbar så får jag ju regelbunden träning. Igår spelade jag till exempel fotbollsspel mot en av tonåringarna som påstod sig vara gårdsmästare, men jag slog honom faktiskt i en match, succes!
För övrigt sitter jag och funderar över livet och framtiden. Sala backe eller Ekeby? Sala backe: bättre lägenhet, Ekeby: bättre läge! Vilket är bäst?
Trots rasslig röst...
...och snorig näsa gick jag till jobbet idag. Helt rätt val. Nog för att jag nu hostar som en galning och har svårt att prata igen, men det var lätt värt det. Jag hade blivit galen om jag fått vara hemma en dag till. Mitt jobb är verkligen något av det bästa, och det är ganska skönt att ha ett awesome jobb när resten av livet fallerar en aning.
I vilket fall så såg jag fram emot att få åka hem och vila rösten efter jobbet, men då visar det sig att mamma ska åka och handla och vi fastnar i kassan i Bauhaus i typ 20 minuter bakom en tysk tant som typ skulle köpa ett boule som butiken inte hade något pris på. Inte riktigt vad jag var sugen på.
Nåväl resten av kvällen blir det tysta leken för min del.
Hes till tusen
Idag är min röst helt paj. Jag kan nästan inte prata. Hoppas bara innerligt att om jag ligger riktigt lågt idag så kanske min röst får samla på sig lie krafter. Pallar inte vara hemma från jobbet imorgon också.
Ett stort tack till My och Matilda som hjälpte mig fixa med lägenheten igår. Mycket kärlek (och hade det inte varit för att min mammas dator är sämst hade jag letat reda på någon awesome bild att lägga upp också, men nu är det som det är).
Ett stort tack till My och Matilda som hjälpte mig fixa med lägenheten igår. Mycket kärlek (och hade det inte varit för att min mammas dator är sämst hade jag letat reda på någon awesome bild att lägga upp också, men nu är det som det är).
Plikter
Snorflödet ökar för varje dag, ute är det frost och det ser för jävla kallt ut, önskar att jag bara kudne borra ner migi några filtar med världens största kopp te, men plikten kallar. In till stan, och försöka fixa lägenheten till något vackert. Håller tummarnaför att hon som kommer och kollar på lägenheten imorgon gillar den!
Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldn´t you)
Maybe you all would consider it a joke
If I say that I hate myself
But now and then
When I look into the mirror
All I see is a big mistake
(And wouldn´t you)
Snorhjärna, panik och världens bästa kompis
Imorse vaknade jag och kände mig som en vandrande snor-korv. Febern har gått ner men ersattes snabbt av igentäppta näsborrar och en irriterande torrhosta. Ni vet när det känns som om snoret krupit sig upp till hjärnan när man sovit och ligger och trycker där med några hjärnceller som inte kan röra sig i slemmet (vilket ger en för taskig tankeförmåga).
Trots min bristande tankeförmåga slog det mig idag att jag är ganska körd idag om jag inte får tag på en ny lägenhet ganska snart. Total panik, och massiv ångest.
Sms:ar sålunda min nya nödjour My, som bara är så underbar som världens bästa nödjour kan vara och säger att hon minnsan ska hjälpa mig att se till att min lägenhet blir oemotståndlig för alla tänkbara aspiranter (som för tillfället egentligen borde stå i singular eftersom jag bara har en aspirant, men jag hoppas på fler kandidater snart).
För övrigt har jag varit duktig idag och ringt Telia för att fixa ett mobilt bredband, råkade ju fucka upp det igår när jag skulle beställa över nätet, men nu är det alltså fixat. Avslutar sålunda med en uppmuntrande klapp på min egen axel för att jag för en gångs skulle inte sköt upp till varken imorgon, övermorgon eller nästa månad! Well done!
Trots min bristande tankeförmåga slog det mig idag att jag är ganska körd idag om jag inte får tag på en ny lägenhet ganska snart. Total panik, och massiv ångest.
Sms:ar sålunda min nya nödjour My, som bara är så underbar som världens bästa nödjour kan vara och säger att hon minnsan ska hjälpa mig att se till att min lägenhet blir oemotståndlig för alla tänkbara aspiranter (som för tillfället egentligen borde stå i singular eftersom jag bara har en aspirant, men jag hoppas på fler kandidater snart).
För övrigt har jag varit duktig idag och ringt Telia för att fixa ett mobilt bredband, råkade ju fucka upp det igår när jag skulle beställa över nätet, men nu är det alltså fixat. Avslutar sålunda med en uppmuntrande klapp på min egen axel för att jag för en gångs skulle inte sköt upp till varken imorgon, övermorgon eller nästa månad! Well done!
Typiskt!
Idag känns livet sådär lagom trevligt igen, det har inget att göra med min mentala hälsa (som man förmodligen alltid kan ifrågasätta, men det är en annan sak :P), utan min fysiska hälsa. När jag vaknade imorse så var det min hals som hade s(v)årigheter. Häller i mig te med mycket honung i och hoppas att det ska lugna ner sig innan jag ska till jobbet. Undrar om jag skriker för mycket på kidsen på klubben? Detta kanske är mitt straff... Om så är fallet borde jag kanske tagga ner, rapade nämligen nyss och den metalliska smaken i munnen efter var äckligt nära blodsmak. Bummer!
Men men... Sala Backe, vad säger ni? Yay or gay?
Game on?
Har suttit den senaste tiden med min bärbara i knäet och the sims 2 på skärmen. Försöker skapa mig ett virtuellt liv utan några s(v)årigheter.
Idag (hundra år senare?) känns det faktiskt lite lättare (varje timme är ju en kamp). Ingen disconnection. Marina and the diamonds sjunger mig sin tröst (och klyschorna omringar min själ).
You're vulnerable, you're vulnerable
You are not a robot
You're loveable, so loveable
But you're just troubled
(Försöker glömma hur vi skrattade tillsammans)
Game over!
!(?)!
The future will be whatever we make it.
Jag älskar dig!
