Uttråkad
Dude, jag har verkligen legat sjuk hela veckan. Än så länge är jag den enda i familjen som har klarat mig från morsans magsjuka, och även om febern började lämna mig redan i onsdags så hostar jag som en fullfjädrad rökare med astma fortfarande. Men som jag känner nu så struntar jag faktiskt i om jag hostar som en tok på måndag, för då MÅSTE jag tillbaka till jobbet. Kommer bli galen om jag tvingas vara hemma länge till.
Jag är liksom så uttråkad att jag idag kollade på reprisen av let's dance (har man inte tråkigt då, så säg). Även om Ernest försökte liva upp stämningen genom att bajsa diarré i halva pälsen och sedan springa runt huset och desperat dra stjärten efter sig (och av någon utsökt anledning började jag tänka på Högsten ;)). Den lilla tillstälning slutade med att jag och morsan fick stänga in oss i badrummet med katten och att JAG fick klippa loss den bajsindränkta pälsen från Ernest bakdel medan morsan försökte hålla still odjuret. Tummen upp på det lilla lördagsnöjet alltså!
Annars då? Jag saknar världens bästa kompis och vill således åka till Berlin, NU. Förstår jag ryktena rätt så verkar det som om folk tar sitt pick och pack och drar till Tyskland i april, och då kan man ju alltid hänga på, men jag vill åka dit nu! Linus jag saknar dig ganz mycket!
Jag är liksom så uttråkad att jag idag kollade på reprisen av let's dance (har man inte tråkigt då, så säg). Även om Ernest försökte liva upp stämningen genom att bajsa diarré i halva pälsen och sedan springa runt huset och desperat dra stjärten efter sig (och av någon utsökt anledning började jag tänka på Högsten ;)). Den lilla tillstälning slutade med att jag och morsan fick stänga in oss i badrummet med katten och att JAG fick klippa loss den bajsindränkta pälsen från Ernest bakdel medan morsan försökte hålla still odjuret. Tummen upp på det lilla lördagsnöjet alltså!
Annars då? Jag saknar världens bästa kompis och vill således åka till Berlin, NU. Förstår jag ryktena rätt så verkar det som om folk tar sitt pick och pack och drar till Tyskland i april, och då kan man ju alltid hänga på, men jag vill åka dit nu! Linus jag saknar dig ganz mycket!
Magsjuka, babycravings och allmänt fail!
Så var man inte längre den enda i familjen som var sjuk. Tro nu inte att det är JAG som smittat någon familjemedlem, nej nej, här på landet är vi mer effektiva än så. Idag kom morsan nämligen hemdragandes på en riktigt saftig magsjuka.
Det är så himla smidigt, då kan vi smitta varandra och liksom "bytas av" i sjukdomar när vi känner oss på bättringsvägen. Egentligen var det en himla tur att morsan fångade upp diseasen idag, för det var ju faktiskt så att jag började känna mig lite piggare, och gud förbjude om jag skulle bli frisk! Då skulle jag ju kunna gå tillbaka till mitt älskade jobb, fixa i min lägenhet och spendera tid med underbara människor som gör mig lycklig, förstå vad hemskt...
(Försöker desperat boosta mitt immunförsvar, och har fått för mig att c-vitaminer ska vara bra, men eftersom apelsinerna är slut så boostar jag med äpplen istället, men eftersom jag fortfarande blir lite äcklad av mat så har jag bara boostat ett äpple...hmm...ni får nog hålla tummarna för mig...)
Det enda som är lite bra med att vara sjuk är att jag hinner se på unga mödrar på kanal 5, och nog för att jag blir lycklig i magen bara av att höra vinjetten så får jag ändå så sjuka babycravings av det programmet att det ändå blir jävligt lame. Kort sagt, att vara sjuk suger!
(btw, är det någon som känner för att ge mig en bebis, eller två, tveka inte att höra av er, ni vet var ni hittar mig)
Det är så himla smidigt, då kan vi smitta varandra och liksom "bytas av" i sjukdomar när vi känner oss på bättringsvägen. Egentligen var det en himla tur att morsan fångade upp diseasen idag, för det var ju faktiskt så att jag började känna mig lite piggare, och gud förbjude om jag skulle bli frisk! Då skulle jag ju kunna gå tillbaka till mitt älskade jobb, fixa i min lägenhet och spendera tid med underbara människor som gör mig lycklig, förstå vad hemskt...
(Försöker desperat boosta mitt immunförsvar, och har fått för mig att c-vitaminer ska vara bra, men eftersom apelsinerna är slut så boostar jag med äpplen istället, men eftersom jag fortfarande blir lite äcklad av mat så har jag bara boostat ett äpple...hmm...ni får nog hålla tummarna för mig...)
Det enda som är lite bra med att vara sjuk är att jag hinner se på unga mödrar på kanal 5, och nog för att jag blir lycklig i magen bara av att höra vinjetten så får jag ändå så sjuka babycravings av det programmet att det ändå blir jävligt lame. Kort sagt, att vara sjuk suger!
(btw, är det någon som känner för att ge mig en bebis, eller två, tveka inte att höra av er, ni vet var ni hittar mig)
Återigen...
...öppna morgonen med att kräkas slem, och jag känner att jag helt plötsligt inte var sugen på frukost längre. Trots en förbättring på 0,5 visar termometern heta 38,5 grader, och jag tycker synd om min kropp. Något sunt (?) i mig övertalar mig själv om att bre mig en frukostmacka, och jag tar myrtuggor för att försöka förhindra min mage att kasta upp det igen. Frågan är kommer det lyckas? Hmm, varför är jag så bitter för? I Indien fryser de fan ihjäl när temperaturen märmar sig 0 grader, och det om något är ju faktiskt rätt misserabelt, så nu ska jag hålla käften och leta reda på någon dålig repris på tv som jag kan titta på...
Tillbaka till vardagen?
Idag var alltså tanken att jag skulle komma tillbaka till vardagen, men eftersom världen forfarande snurrar framför mina fötter och jag började dagen med att kräkas slem blev det en sjukanmälan på årets första arbetsdag. Bummer.
Har tänkt att jag ska försöka kurera mig så gott det går idag, men varje tugga jag tar växer i munnen på mig och är olidlig att svälja, jag kanske skulle behöva tänka lite mer på barnen i afrika, då kanske det löser sig?
Nåväl idag är det Jofes födelsedag, och vore det inte för att elsladden till min dator var trasig hade jag kunnat lägga upp en tjusig bild, men nu sitter jag vid morsans dator och här finns det inga bilder inte... Men men, grattis brorsan!
Mördarmaskiner
Ackompanjerar min morgon med en spellista innehållande några låtar från våra familjediscon från mellanstadiet. Familjediscon var årets höjdpunkt, och innebar att det arranerades ett disco som hela familjen fick vara med på, denna tillställning inleddes med en liten show där de som ville ur mellanstadiet fick vara med och uppträda (vilket innebar att vi mimade till typ Britney Spears och dylikt). Det finns faktiskt några guldklimpar som Wheatus och Lambretta med, men även gruppen Shebang går faktiskt inte heller av för hackor...
Katterna har än en gång agerat mördarmaskiner, och det är blod i hela huset. Familjen har letat som tokar, men ingen har hittat något offer, har en känsla av att jag kommer ha en present väntades i min säng när jag går och lägger mig ikväll... Trots detta så njuter jag av att vara tillbaka i skajan för att kunna mysa med mina bebis-substitut. På onsdag kommer jag återigen bli distraherad och lite avskärmad från verkligheten. Looking forward, men är lite frustrerad, en tunga på fel kind (och jag känner mig återigen ful, vidrig och äcklig), och jag hatar att jag känner mig svartsjuk (tyckte att jag borde lämnat sådana barnsligheter bakom mig...bummer!)
Min externa hårddisk och jag
Igår införskaffade jag mig äntligen en extern hårddisk. Jag, morsan och Jofes åkte in till Mediamarkt för att besöka deras mellandagsrea, och tro mig eller ej, men vi var inte de enda från Uppsalastad med omnejd som hade tänkt samma sak. Det är tur att de har såpass stora lokaler som de faktiskt har, det som var mindre tur var att de var mindre effektiva vid disken där man kunde byta sina mindre lyckade julklappar till något annat materiellt som man ändå skulle kunna klara sig utan. Stackars morsan stod säkert 20 minuter i den där kön (och då var kön typ dubbelt så lång när hon äntligen fått hjälp, jag vill inte ens drömma om hur länge de krakarna fick stå). Som sagt så gick allting relativt smärtfritt, men jag tror att en stor förtjänst i det var att jag hittade en werthers original i min jackficka som jag kunde suga på och lugna mina nerver. Tack Eric, du kan ha räddat mitt liv med den!
Idag har jag ägnat lite tid åt inviga min externa hårddisk genom att lägga över lite skivor på den, men fastnar ideligen i en massa awesome 90-tals låtar, och råkade visst påbörja en spellista med namn Awesome 90:s. Hade det inte varit för den lilla failen så hade jag nog kunnat fortsätta inbilla mig själv om att det är likvärdigt att lägga in musik på datorn och packa saker i kartonger... bummer!
Idag har jag ägnat lite tid åt inviga min externa hårddisk genom att lägga över lite skivor på den, men fastnar ideligen i en massa awesome 90-tals låtar, och råkade visst påbörja en spellista med namn Awesome 90:s. Hade det inte varit för den lilla failen så hade jag nog kunnat fortsätta inbilla mig själv om att det är likvärdigt att lägga in musik på datorn och packa saker i kartonger... bummer!
Julklapparna
Okej check-lista för de mest awesome julklapparna:
Pyjamas (check)
5 säsonger av Entourage (check)
Raggsockor (check)
The final break, prison break (check)
Godisskål (check)
Såfort jag fyllt godisskålen med choklad är detta ju som uppgjort för ett pyjamasparty! Någon som vill ha pyjamasparty med mig?
Pyjamas (check)
5 säsonger av Entourage (check)
Raggsockor (check)
The final break, prison break (check)
Godisskål (check)
Såfort jag fyllt godisskålen med choklad är detta ju som uppgjort för ett pyjamasparty! Någon som vill ha pyjamasparty med mig?
Lite förkyld i jultider
Sitter med rinnande näsa och slemmig hals i min skrubb och hoppas på att min dåsighet inte betyder feber imorgon. Har precis haft uppesittarkväll med familjen framför bingolotto (jag vann en ny bingolott...yay?), egentligen håller själva programmet på i någonb timme till, men när sista spelet var avklarat bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Måste försöka sova ordentligt inatt för att blidka min smått förkylda kropp, måste dessutom kliva upp lite tidigare imorgon så jag hinner slå in julklapparna. Borde väl egentligen ha gjort det idag, men jag prioriterade en iskall promenad med världens bästa Linus och en sprallig Alice. Efter promenaden drack vi te hemma hos Linus och fick sällskap av först både Gabbe men sedan även Josef. Väldigt trevligt!
Eftersom jag inte vet om jag känner för att skriva imorgon så passar jag på att säga det nu:
God Jul allihopa!
Barcelona
Dålig uppdatering, skyller på julstress och försöker släta över genom att lägga upp några bilder från min weekend i Barcelona med familjen:
Det får räcka för nu. Om jag orkar lägger jag upp fler bilder imorgon.
Provisoriska hem
Sitter i skrubben som provisoriskt blivit mitt rum. Har jag otur blir detta utrymme min provisoriska boplats bra länge till. Killen som jag ska byta lägenhet med hade ringt uppsalahem idag, och då visade det sig att någon hade missat lägga in vårat byte i deras system, och att det är därför som vi inte hört av några besiktningsmän. En positiv sak var däremot att de skulle se till att lägenheterna blir besiktigade innan jul, en betydligt mer negativ sak var att de nämnde att vi förmodligen inte får skriva några kontrakt förrän första februari (något strul med avierna)! DUDE? Hur länge måste jag vänta på den där föbannade lägenheten, that I want so badly! Lägenhetskillen sade visserligen att han skulle ringa uppsalahem igen imorgon och berätta att någon tabbat sig och att vi gärna inte lider för det!
Lugnar mina nerver med att packa inför en weekend i Barcelona med familjen. På torsdag bär det alltså av till Spanien, och det ska bli skönt, även om det inte verkade vara särskilt varmt där nu, men jag hoppas på att det åtminstone är lite ljusare än vårt becksvarta Sverige. Mitt packande ackompanjeras av the Doors, och jag får trösta mig själv och min boendesituation med att Niklas gamla Jim Morrison-flagga/tyg-affisch (jag vet inte vad jag ska kalla det) hänger på väggen. Den är placerad på ett sådant perfekt ställe att det är det sista jag ser på kvällen och det första jag ser på morgonen.
Lugnar mina nerver med att packa inför en weekend i Barcelona med familjen. På torsdag bär det alltså av till Spanien, och det ska bli skönt, även om det inte verkade vara särskilt varmt där nu, men jag hoppas på att det åtminstone är lite ljusare än vårt becksvarta Sverige. Mitt packande ackompanjeras av the Doors, och jag får trösta mig själv och min boendesituation med att Niklas gamla Jim Morrison-flagga/tyg-affisch (jag vet inte vad jag ska kalla det) hänger på väggen. Den är placerad på ett sådant perfekt ställe att det är det sista jag ser på kvällen och det första jag ser på morgonen.
Något sexigare än Jim Morrison får man leta efter, så det är helt okej att vara övervakad av denna gudomligt snygga man när jag sover. Funderar på att sno med den till den nya lägenheten (när jag väl får den), tror visserligen att den inte riktigt kommer passa in någonstans, förutom möjligtvis i badrummet... Men å andra sidan vore det kanske inte helt fel att vara övervakad av herr Morrison när man duschar ;)
(det lutar alltså åt att Niklas blir en Jim Morrison fattigare, men den går i alla fall till bättre behövande, eller åminstone en nybliven singel, det borde han väl ha förståelse för)
Sådär oerhört feminin (not)
Ojojoj, extrem träningsvärk, extremt bakis, extremt blodsprängda ögon och extremt ynklig.
Poledance-lektionen igår var både svår och smärtfylld, men spännande, och jag klarade att komma levande ur lokalen. Att "sitta" på stången var lätt det mest smärtfyllda, och det nöp ordentligt i den tunna, tunna huden på lårens insida. Hur som haver så var hela grejen en cool erfarenhet, men inget jag kommer fortsätta intressera mig för (trots klagomål från delar av den manliga bekantskapskretsen som pojkaktigt drömt om privata uppvisningar, de får nu sätta sitt hopp till Fredrika istället).
Efteråt åkte jag till lägenheten för att duscha. Insåg att jag behövde både folköl och middag för att kunna fortsätta kvällen. Så jag gick till macken och köpte mig en panpizza och ett sexpack 3,5:or och kände mig sådär oerhört feminin (inte). Stack sedan till Cherry, där Eric redan peppade genom att begrava sig i Cherrys gigantiska kuddar och vara smått bakfull, men några öl senare var även herr Borgerud på g igen. Simon kom också förbi, och vi pratade väl mestadels om bajs, kräks och kiss och jag kände mig sådär oerhört feminin (inte). Efter ett tag stack vi ner på stan och satte oss på Terrassen där de, till min stora förtjusning, visade en massa gamla repriser av Paradise Hotel, score!
När vi ledsnade satte vi oss på bussen hem, där Cherry direkt hittade två blondiner som tog all hans uppmärksamhet, vilket gjorde att han blev kvar ombord när bussen rullade in på Täljstenen och jag och Eric klev av för att avrunda kvällen med lite Singstar...
Nu ska jag försöka skriva rent mötesanteckningarn från senaste ukm-mötet på morsans jobb-dator. Sedan ska jag försöka lära familjen spela Puerto Rico trots den rungande baksmällan. Önska mig lycka till!
Poledance-lektionen igår var både svår och smärtfylld, men spännande, och jag klarade att komma levande ur lokalen. Att "sitta" på stången var lätt det mest smärtfyllda, och det nöp ordentligt i den tunna, tunna huden på lårens insida. Hur som haver så var hela grejen en cool erfarenhet, men inget jag kommer fortsätta intressera mig för (trots klagomål från delar av den manliga bekantskapskretsen som pojkaktigt drömt om privata uppvisningar, de får nu sätta sitt hopp till Fredrika istället).
Efteråt åkte jag till lägenheten för att duscha. Insåg att jag behövde både folköl och middag för att kunna fortsätta kvällen. Så jag gick till macken och köpte mig en panpizza och ett sexpack 3,5:or och kände mig sådär oerhört feminin (inte). Stack sedan till Cherry, där Eric redan peppade genom att begrava sig i Cherrys gigantiska kuddar och vara smått bakfull, men några öl senare var även herr Borgerud på g igen. Simon kom också förbi, och vi pratade väl mestadels om bajs, kräks och kiss och jag kände mig sådär oerhört feminin (inte). Efter ett tag stack vi ner på stan och satte oss på Terrassen där de, till min stora förtjusning, visade en massa gamla repriser av Paradise Hotel, score!
När vi ledsnade satte vi oss på bussen hem, där Cherry direkt hittade två blondiner som tog all hans uppmärksamhet, vilket gjorde att han blev kvar ombord när bussen rullade in på Täljstenen och jag och Eric klev av för att avrunda kvällen med lite Singstar...
Nu ska jag försöka skriva rent mötesanteckningarn från senaste ukm-mötet på morsans jobb-dator. Sedan ska jag försöka lära familjen spela Puerto Rico trots den rungande baksmällan. Önska mig lycka till!
Andra advent
Firar andra advent med flottigt hår och trötta ögon framför datorn. Har skapat mig ett sockerberoende som håller på att äta upp mig, och så undrar jag om du kan bemästra dina begär... Jävla hycklare (men jag blev glad i komplimangen i alla fall). Söndagen är som vanligt lite vemodig, men det är skönt att muntras upp, narcissister som vi är. Katterna sover ihopkurade i en kisse-kram, och jag längtar efter en egen lägenhet men vill inte vara utan mina ögonstenar (hur gör man då?).
En trevlig andra advent till er mina vänner (och ovänner också för den delen).
Idag fick jag låtsas...
...vara psykolog och medlare. Två tjejer på klubben (bästisar) hade väl ett litet tjafs och kom så småningom till mig för att försöka lösa det. Detta skedde ungefär fem minuter innan jag slutade, men eftersom jag blev så imponerad av deras vilja att prata ut om det tillsammans (istället för att snacka på varsitt håll om hur fel den andre gjort, vilket man kanske fördomsfullt skulle förvänta sig av två tjejer i mellanstadiet) så tog jag med dem in på kontoret för att kunna prata med dem i fred. Satt sedan med dem i typ en halvtimme, lyssnade på vad de hade att säga och kom med en massa kloka tips och råd, trodde jag! När jag efter en halvtimmes övertid på jobbet säger till dem att jag måste gå, säger den ena att hon redan glömt vad vi pratade om och den andra att hon inte alls fattade vad jag menade med mina tips och råd. Visserligen visade det sig inte vara bortkastat, för sedan gick de glada i hågen ut och betedde sig återigen som bästa vänner. Kul att jag kunde hjälpa till... Hur jag nu gjorde?
Hur som haver. Måste verkligen sova nu. Trött som tusan och måste upp tidigt imorgon eftersom vi har möte med några fritidsgårdar på morgonen. So long!
Hur som haver. Måste verkligen sova nu. Trött som tusan och måste upp tidigt imorgon eftersom vi har möte med några fritidsgårdar på morgonen. So long!
Punktlista för dagen
Lite seg i skallen. Har precis korrekturläst ett skolarbete och låtsats vara lärare. Riktigt angenämnt faktiskt, det är nästan så att jag överväger att hoppa på lärarutbildningen igen (men verkligen bara nästan). På grund av trötthet punktar jag alltså upp min dag:
- En ganska intim lunch med underbara Linnea, över en svindyr veggobuffé bestående av vårrullar, lasagne, potatisgratäng, sallad och bröd (det var alltså det enda buffén hade att bjuda på, 72 kronor senare).
- Bra dag på jobbet (= jag vann dagens Fia-match)
- Upptäckte att jag och ex-kroken (snälla Markus får jag kalla dig ex-kroken? Lill-Babs kallar Lasse Berghagen för det nämligen, och dels är Lill-Babs ascool, dels är det ett awesome uttryck med mycket mer kärlek än bara ordet ex,snela!) satt på samma buss, men vi upptäckte det båda två när han klivit av bussen, så vi stirrade fånigt på varandra genom de öppna bussdörrarna och sade typ ojdå jag såg dig inte (vilket var riktigt synd, det hade varit trevligt att snacka lite). Tror visserligen att vi klev på, på samma hållplats utan att upptäcka varandra (till mitt försvar borrar jag in mig så djupt i min vinterjacka att jag får tunnelseende när det är såhär kallt ute)
- Åt middag hos farsgubben eftersom han fyller 44 idag, grattis farsan!
- Kollade på laget som farsan tränar i innebandy, eftersom jag missade halvåtta-busssen hem, upptäckte sedan att det var ganska angenämnt att titta på dessa svettiga och smärta kroppar (inget allvarligt, men det var flera år sedan jag fick sitta och spana lite, så jag passade liksom på :P), så jag "missade" åtta-bussen också och tog sålunda nio-bussen hem till skajan, där jag satte mig för att korrekturläsa lite, and here we are :)
Äventyr och skid-erfarenheter
Mmm som i Mmmarina and the diamonds. Underbara musik! Läste i 18 minuter idag att hon jobbar på sitt andra album, och det är bäst för henne, för jag lyssnar verkligen sönder det hon gjort hittils (nu försöker jag lägga band på mig och bara lyssna på henne under speciella tillfällen, men det är svårt).
En del av mitt nya liv (som singel) är att jag ska öppna mina ögon och bejaka saker. Jag ska (försöka) utmana mig själv, och lära mig se äventyr som något positivt och inte enbart som något vidrigt som kan gå fel på tusen sätt (jag har verkligen sett så på saken tidigare).
När jag inser detta ger Mysan mig en stor möjlighet att praktisera det typ direkt. Hon föreslår nämligen en resa till typ Kungsberget (eller något) för att åka skidor över en helg. Min spontana tanke är HELL NO! Till mitt försvar så har jag faktiskt testat åka utför en gång. Jag var kanske mellan 10 och 12, och på vintersemester med familjen, samt Jofes farmor och farfar i deras stuga i Järvsö. Det vi brukade syssla med var att åka längdskidor hela dagarna (peace of cake, man åker ju för tusan i förutbestämda spår, jag menar hur svårt är det på en skala), tills någon fick den briljanta idén att frökan Cinnika minnsan borde testa på det här med utförsåkning också. Tänkt och gjort, mina föräldrar tog mig med till någon skidbacke där vi först hyrde utrustning för (antar jag) sjukt mycket pengar, spände på mig skiten för att sedan försöka frakta mig från affären till skidbacken. De drog iväg mig till en barnbacke och jag minns att jag fick panik.
Dude, jag lovar att backen såg ut som rena rama svartfärgade pisten (och då stod jag fortfarande nedanför den), det enda som gjorde att jag till sist var tvungen att inse det faktiskt var en barnbacke var för att någon idiot moterat upp olika "roliga" hinder i backen, som typ korta tunnlar man skulle åka igenom. Där åkte småungar på säkert 5 bast och andra skrattande familjemedlemmar i den lekande "lätta" backen. Jag minns det som om det började flimmra framför mina ögon medan jag krampaktigt höll tag i morsans arm. Vi stod precis på gångbanan som sluttade lätt neråt (även om lätt i det här fallet kanske borde bytas ut mot knappt), och av någon dum anledning så lirkar morsan sig ur mina kallsvettiga händer, och allas uppmärksamhet riktas åt alla andra håll än mitt. Något jag snart skulle råda bot på, eftersom jag, på darrande ben och hyrda skidor så sakteliga börjar glida nedför denna "sluttande" gångbana. "Så sakteliga" byts snart ut mot tillräckligt snabbt för att jag inte ska ha någon aning om hur jag ska bromsa fanskapet. Funderar på om jag ska kasta mig omkull a'la Gösta Ekman, men hinner inte praktisera mina Papphammar-tolkningar innan jag kört rätt in i barnvagn. Sådärja, där fick ni för att alla tappade fokus på mig under ungefär 2.37 sekunder, var precis vad jag tänkte då (inte). Däremot så lovade jag mig själv bittert att aldrig mer åka skidor, och mina föräldrar fick glatt hjälpa mig spänna av de svindyra träplankorna under mina fötter och lämna tillbaka dem, så gott som oanvända i affären ett stenkast därifrån. Grattis morsan!
Men nu måste jag alltså försöka på det där satyget igen, och just nu med historien färskt uppdragen känns det lite jobbigt, men annars är det faktikst helt okej. Jag är lite stolt över mig själv som ändå tänker positivt kring detta äventyr, nu skulle Pettersson varit här, för det kan till och med vara så att jag anammat lite av hans "life is simple"-attityd och att jag kanske är mer "linusifierad" än vad jag trodde. Visserligen skulle jag kunna föreslå att skidresan förläggs till Vemdalen där han nu befinner sig för att få socialisera lite med grisungen, men jag vill verkligen inte ge honom möjligheten att se mig göra bort mig så totalt (som jag garanterat kommer göra) i skidbacken. Sorry dude, min heder framför ditt sällskap ;)
En del av mitt nya liv (som singel) är att jag ska öppna mina ögon och bejaka saker. Jag ska (försöka) utmana mig själv, och lära mig se äventyr som något positivt och inte enbart som något vidrigt som kan gå fel på tusen sätt (jag har verkligen sett så på saken tidigare).
När jag inser detta ger Mysan mig en stor möjlighet att praktisera det typ direkt. Hon föreslår nämligen en resa till typ Kungsberget (eller något) för att åka skidor över en helg. Min spontana tanke är HELL NO! Till mitt försvar så har jag faktiskt testat åka utför en gång. Jag var kanske mellan 10 och 12, och på vintersemester med familjen, samt Jofes farmor och farfar i deras stuga i Järvsö. Det vi brukade syssla med var att åka längdskidor hela dagarna (peace of cake, man åker ju för tusan i förutbestämda spår, jag menar hur svårt är det på en skala), tills någon fick den briljanta idén att frökan Cinnika minnsan borde testa på det här med utförsåkning också. Tänkt och gjort, mina föräldrar tog mig med till någon skidbacke där vi först hyrde utrustning för (antar jag) sjukt mycket pengar, spände på mig skiten för att sedan försöka frakta mig från affären till skidbacken. De drog iväg mig till en barnbacke och jag minns att jag fick panik.
Dude, jag lovar att backen såg ut som rena rama svartfärgade pisten (och då stod jag fortfarande nedanför den), det enda som gjorde att jag till sist var tvungen att inse det faktiskt var en barnbacke var för att någon idiot moterat upp olika "roliga" hinder i backen, som typ korta tunnlar man skulle åka igenom. Där åkte småungar på säkert 5 bast och andra skrattande familjemedlemmar i den lekande "lätta" backen. Jag minns det som om det började flimmra framför mina ögon medan jag krampaktigt höll tag i morsans arm. Vi stod precis på gångbanan som sluttade lätt neråt (även om lätt i det här fallet kanske borde bytas ut mot knappt), och av någon dum anledning så lirkar morsan sig ur mina kallsvettiga händer, och allas uppmärksamhet riktas åt alla andra håll än mitt. Något jag snart skulle råda bot på, eftersom jag, på darrande ben och hyrda skidor så sakteliga börjar glida nedför denna "sluttande" gångbana. "Så sakteliga" byts snart ut mot tillräckligt snabbt för att jag inte ska ha någon aning om hur jag ska bromsa fanskapet. Funderar på om jag ska kasta mig omkull a'la Gösta Ekman, men hinner inte praktisera mina Papphammar-tolkningar innan jag kört rätt in i barnvagn. Sådärja, där fick ni för att alla tappade fokus på mig under ungefär 2.37 sekunder, var precis vad jag tänkte då (inte). Däremot så lovade jag mig själv bittert att aldrig mer åka skidor, och mina föräldrar fick glatt hjälpa mig spänna av de svindyra träplankorna under mina fötter och lämna tillbaka dem, så gott som oanvända i affären ett stenkast därifrån. Grattis morsan!
Men nu måste jag alltså försöka på det där satyget igen, och just nu med historien färskt uppdragen känns det lite jobbigt, men annars är det faktikst helt okej. Jag är lite stolt över mig själv som ändå tänker positivt kring detta äventyr, nu skulle Pettersson varit här, för det kan till och med vara så att jag anammat lite av hans "life is simple"-attityd och att jag kanske är mer "linusifierad" än vad jag trodde. Visserligen skulle jag kunna föreslå att skidresan förläggs till Vemdalen där han nu befinner sig för att få socialisera lite med grisungen, men jag vill verkligen inte ge honom möjligheten att se mig göra bort mig så totalt (som jag garanterat kommer göra) i skidbacken. Sorry dude, min heder framför ditt sällskap ;)
Mystiska män och förlorade värdigheter
Igår gick jag och simmade med Mysan min. Kompanjonen var väl lagom glad över påhittet, men försökte övertyga sig själv genom att prata om att lyfta på den fysiska och psykiska blicken. Hur som haver, plumsar vi så småningom ner i en bana och börjar simma, upptäcker att det är knökfullt och byter bana. När vi bytt bana upptäcker vi att det helt plötsligt tunnats av i den andra banan, byter tillbaka och håller på så ett tag. Efter ett tag orkar jag inte mera och bestämmer mig bryskt för att simma i bredd med My (för tillfället hade vi tre hundsimmare i banan som knappt gjorde en meter i timmen) och prata om livets stora frågor.
Eftersom jag i princip pratade oavbrutet har jag verkligen ingen koll på hur långt vi simmade, men vi höll på ett tag i alla fall. Efteråt gick vi och satte oss i den varma poolen, intet ont anande, när två mystiska män kommer fram till oss. Eller alltså mystiska och mystiska, det var någon form av hantverkare/meckare som undrade om vi hade lust att hänga ett draperi för några av duscharna eftersom de skulle fixa något i duscharna mitt emot. Sagt och gjort, jag och My får det där förbannade drapperiet och stången, knatar in i duscharna och börjar fippla. Vi lyckas inte! Duschstången är helt knäpp och låser sig typ hela tiden, och vi har ingen aning om vad vi ska göra. Förnedrade får vi gå ut och säga att vi inte fixade det och att vi kan ha haft sönder deras duschstång. Bygg-gubben konstaterar att den inte är sönder, but still, bummer.
Vårt uppdrag ändras och vi får helt enkelt bara gå in i duscharna och säga att dessa män ska komma in på en snabbvisit och att man med fördel kanske vill behålla badkläderna på. Efteråt flyr vi lättat till ångbastun och sitter där så länge vi bara orkar, eftersom vi hoppas att dessa mystiska män lämnat våra duschar så att vi får tvaga oss ifred. En evighet senare när vi lämnat bastun konstaterar vi att de är kvar. De har äntligen lyckats få upp det där duschdrapperiet jag och My failade så totalt med. Jag och My tar en varsin dusch bakom drapperiet och skrubbar oss rena. Handdukarna har vi visserligen hängt på fel sida om drapperiet, men precis bredvid, så när vi är färdiga går jag mot drapperiet för att kunna sträcka ut en arm och få tag i badlakanen. Dealen är den att det någon meter framför mig går någon skinny-ass-bitch som sveper upp halva drapperiet med ett svisch och låter det sedan stå så. Lite chockad blir jag över hennes nonchalans, men tänker att gubbarna nog ändå står borta i duscharna och kan sålunda inte se mig. Men ack så fel jag hade, precis då kommer en av de mystiska männen gående precis framför drapperiet! Eftersom jag inte hade några glasögon vat jag inte var hans blick låg, men en flashad mutta brukar vara ganska svår att undgå... Sådärja, där var resten av min värdighet, tack så mycket och välkommen åter (jävla skinny-ass-bitch)
Eftersom jag i princip pratade oavbrutet har jag verkligen ingen koll på hur långt vi simmade, men vi höll på ett tag i alla fall. Efteråt gick vi och satte oss i den varma poolen, intet ont anande, när två mystiska män kommer fram till oss. Eller alltså mystiska och mystiska, det var någon form av hantverkare/meckare som undrade om vi hade lust att hänga ett draperi för några av duscharna eftersom de skulle fixa något i duscharna mitt emot. Sagt och gjort, jag och My får det där förbannade drapperiet och stången, knatar in i duscharna och börjar fippla. Vi lyckas inte! Duschstången är helt knäpp och låser sig typ hela tiden, och vi har ingen aning om vad vi ska göra. Förnedrade får vi gå ut och säga att vi inte fixade det och att vi kan ha haft sönder deras duschstång. Bygg-gubben konstaterar att den inte är sönder, but still, bummer.
Vårt uppdrag ändras och vi får helt enkelt bara gå in i duscharna och säga att dessa män ska komma in på en snabbvisit och att man med fördel kanske vill behålla badkläderna på. Efteråt flyr vi lättat till ångbastun och sitter där så länge vi bara orkar, eftersom vi hoppas att dessa mystiska män lämnat våra duschar så att vi får tvaga oss ifred. En evighet senare när vi lämnat bastun konstaterar vi att de är kvar. De har äntligen lyckats få upp det där duschdrapperiet jag och My failade så totalt med. Jag och My tar en varsin dusch bakom drapperiet och skrubbar oss rena. Handdukarna har vi visserligen hängt på fel sida om drapperiet, men precis bredvid, så när vi är färdiga går jag mot drapperiet för att kunna sträcka ut en arm och få tag i badlakanen. Dealen är den att det någon meter framför mig går någon skinny-ass-bitch som sveper upp halva drapperiet med ett svisch och låter det sedan stå så. Lite chockad blir jag över hennes nonchalans, men tänker att gubbarna nog ändå står borta i duscharna och kan sålunda inte se mig. Men ack så fel jag hade, precis då kommer en av de mystiska männen gående precis framför drapperiet! Eftersom jag inte hade några glasögon vat jag inte var hans blick låg, men en flashad mutta brukar vara ganska svår att undgå... Sådärja, där var resten av min värdighet, tack så mycket och välkommen åter (jävla skinny-ass-bitch)
Dagens goda gärning!
Idag stannade jag kvar på jobbet en timme extra. Anledningen? Fia med knuff såklart. Vad offrar man inte för att bli utklassad i detta förbannade sällskapsspel, vi alla på klubben blivit så beroende av? Jo, allt!
Kom efter många om och men hem och möts i köket av olw-reklamen (eller är det estrella?) fredagsmys på högsta volym från min lillebrors dator! Ung-fan har alltså lyckats hitta låten på Spotify (bara att den finns på Spotify är ju helt otroligt) och kör den på repeat om, och om, och om, och om, och om igen! Dude, vad har jag gjort för fel som storasyster, när den minsta skiten diggar vidriga reklamjinglar för allt han är värd? Bryskt uppmanade jag min lillebror att stänga av avskrädet, och gjorde sedan en egen playlist dedikerad till brorsan och pumpade ut den medan jag lagade mat och han fortsatte spela dator. Lätt dagens goda gärning!
Kom efter många om och men hem och möts i köket av olw-reklamen (eller är det estrella?) fredagsmys på högsta volym från min lillebrors dator! Ung-fan har alltså lyckats hitta låten på Spotify (bara att den finns på Spotify är ju helt otroligt) och kör den på repeat om, och om, och om, och om, och om igen! Dude, vad har jag gjort för fel som storasyster, när den minsta skiten diggar vidriga reklamjinglar för allt han är värd? Bryskt uppmanade jag min lillebror att stänga av avskrädet, och gjorde sedan en egen playlist dedikerad till brorsan och pumpade ut den medan jag lagade mat och han fortsatte spela dator. Lätt dagens goda gärning!
Min bror och jag, vi har kramats av samma mamma
Käre lillebror
Nattbloggar lite såhär en lördagskväll. Sitter framför datorn och avnjuter härlig choklad (marabou sensation, double creme wafer = jag rekomenderar). Jag var och storhandlade med morsan igår och bad henne köpa sådana, failar sedan totalt genom att jag går och lägger mig typ halv tio och snarkar strax efter det, vilket innebar att jag inte hann äta några chokladbitar.
Idag åkte jag in till stan och träffade en vän och vi gick och handlade lite mat. När vi går förbi godishyllorna i affären ser jag åter den härliga chokladen, och kommer på att jag inte hann smaka någon dagen innan. Desperat ringer jag hem till skajan, där min underbara lillebror svarar. Jag frågar honom om det finns någon choklad kvar och han svarar att den inte ens är öppnad. Lättad pustar jag ut och ber honom se till att spara någon bit till mig. Busiga som vi är kommer vi fram till att det bästa sättet att spara några chokladbitar är att gömma ALLA bitar för resten av familjen på hans rum (som jag för tillfället ockuperar).
Lite senare på kvällen kan Jofes inte hålla sig längre utan smyger in på rummet, tar en chokladbit och smyger ut igen. Oturligt nog så märker min mamma det och frågar om hon också kan få en bit. Neej, fnissar Jofes glatt och förklarar att han har gömt alla för min skull. Efter flera försök med olika sätt att locka av Jofes en chokladbit, blir mamma tillsist less och blir förbannad på min lillebror, som då ger med sig och ger henne EN chokladbit. Jag älskar min lillebror <3
Idag åkte jag in till stan och träffade en vän och vi gick och handlade lite mat. När vi går förbi godishyllorna i affären ser jag åter den härliga chokladen, och kommer på att jag inte hann smaka någon dagen innan. Desperat ringer jag hem till skajan, där min underbara lillebror svarar. Jag frågar honom om det finns någon choklad kvar och han svarar att den inte ens är öppnad. Lättad pustar jag ut och ber honom se till att spara någon bit till mig. Busiga som vi är kommer vi fram till att det bästa sättet att spara några chokladbitar är att gömma ALLA bitar för resten av familjen på hans rum (som jag för tillfället ockuperar).
Lite senare på kvällen kan Jofes inte hålla sig längre utan smyger in på rummet, tar en chokladbit och smyger ut igen. Oturligt nog så märker min mamma det och frågar om hon också kan få en bit. Neej, fnissar Jofes glatt och förklarar att han har gömt alla för min skull. Efter flera försök med olika sätt att locka av Jofes en chokladbit, blir mamma tillsist less och blir förbannad på min lillebror, som då ger med sig och ger henne EN chokladbit. Jag älskar min lillebror <3
Shopping och kattskit
Idag har jag kollat på I form med Anna Anka, ätit godis och tänkt: imorgon SKA jag åka och simma. Helt enkelt inte en jätteproduktiv dag.
Gårdagen var desto mer "produktiv". Lite shopping i stan med Linnea, och vips var en vinterjacka köpt, ett par nya jeans, lite underkläder och två linnen. Imorgon ska jag påbörja process tänja ut mina nya jeans. Jag har alltid trott att det där med att jeans tänjer ut sig är en myt, men Linnea lovade mig att de skulle göra det, så jag får väl lita på henne. Överlag blev Linnea lite av min "dresser" som synade allting jag provade och uppmanade mig att försöka hitta en enhetlig stil (själv tycker jag det är ganska praktiskt att ha många stilar, men det går tydligen inte för sig att vara så spretig), men jag antar att hon väl får hjälpa mig med det också.
Efter lite klädprovning unnade vi oss lite godis från hemköp (det är klart man förtjänar lite godis efter lite shopping). Utanför hemköp plockar Linnea direkt fram sitt godis och avnjuter några små söta. Glatt konstaterar hon högljutt mitt på Stora torget: Ja, det här smakade ju inte kattskit direkt! Jag tycker själv att jag är en människa som är ganska duktig på att hålla masken, men den kvinnan är expert på att få mig att bryta ihop totalt, och så gjorde jag även denna gång. Underbara Linnea vad jag har saknat dig <3
Gårdagen var desto mer "produktiv". Lite shopping i stan med Linnea, och vips var en vinterjacka köpt, ett par nya jeans, lite underkläder och två linnen. Imorgon ska jag påbörja process tänja ut mina nya jeans. Jag har alltid trott att det där med att jeans tänjer ut sig är en myt, men Linnea lovade mig att de skulle göra det, så jag får väl lita på henne. Överlag blev Linnea lite av min "dresser" som synade allting jag provade och uppmanade mig att försöka hitta en enhetlig stil (själv tycker jag det är ganska praktiskt att ha många stilar, men det går tydligen inte för sig att vara så spretig), men jag antar att hon väl får hjälpa mig med det också.
Efter lite klädprovning unnade vi oss lite godis från hemköp (det är klart man förtjänar lite godis efter lite shopping). Utanför hemköp plockar Linnea direkt fram sitt godis och avnjuter några små söta. Glatt konstaterar hon högljutt mitt på Stora torget: Ja, det här smakade ju inte kattskit direkt! Jag tycker själv att jag är en människa som är ganska duktig på att hålla masken, men den kvinnan är expert på att få mig att bryta ihop totalt, och så gjorde jag även denna gång. Underbara Linnea vad jag har saknat dig <3
Det är som att svära i kyrkan
Idag har jag spenderat kvällen i en kyrka å jobbets vägnar. Ungefär en gång i månaden arrangeras det någon form av musikcafé för ungdomar i denna kyrka, och vi från fritidsgården brukar hjälpa till med det.
När jag åkte till kyrkan idag var jag lite nervös för hur kvällen skulle gå, men när jag får ett väldigt trevligt bemötande av personal där och upptäcker att det är många från fritidsgården där känner jag mig genast mycket lugnare.
Jag slår mig ner vid "knappmaskinen" och hjälper ungdomarna att göra egna pins, när plötsligt en stammis från gården kommer fram till mig och säger kom, du måste komma och kolla på det här, det är jättekonstigt och drar sedan iväg mig till ett annat rum. Längst ner i detta rum finns det en vägg som man kan gå bakom och han leder in mig där och pekar på något stort vitt och säger kolla på den där. Jag kollar men fattar inte grejen, det han pekar på ser ut som en jättestor vit låda typ, tapetserad i vävtapet.
Känner sedan på stammisens upphetsning att det är något lurt på gång så jag kollar på honom och säger typ vad har du nu hittat på, och då kommer det en arm ut från sidan av den där "kuben" (som visar sig vara en lösvägg) och sträcker sig mot mig. Livrädd hoppar jag ungefär två meter upp i luften och skriker ett gällt skrik i panik, som snabbt följs av en lång ramsa extremt höga svordomar över tonåringarnas påhitt. När jag dragit de vanligaste fula ord jag brukar använda inser jag att jag befinner mig i en kyrka och att det bara en och en halv meter ifrån mig sitter ett gäng 13-åringar från kyrkan och ritar träd med akvarellpennor. Upptäcker visserligen när jag sticker fram huvudet att ingen ritar längre eftersom alla har fullt upp med att stirra storögt på den syndiga tanten framför dem (=jag).
Just nu håller jag tummarna för att de inte tog alltför mycket skada av min frispråkighet. Det vore både oturligt och lite jobbigt att förklara för chefen varför kyrkan helt plötsligt inte längre vill sammarbeta med oss... Tusan också att jag ska vara så lättskrämd!
När jag åkte till kyrkan idag var jag lite nervös för hur kvällen skulle gå, men när jag får ett väldigt trevligt bemötande av personal där och upptäcker att det är många från fritidsgården där känner jag mig genast mycket lugnare.
Jag slår mig ner vid "knappmaskinen" och hjälper ungdomarna att göra egna pins, när plötsligt en stammis från gården kommer fram till mig och säger kom, du måste komma och kolla på det här, det är jättekonstigt och drar sedan iväg mig till ett annat rum. Längst ner i detta rum finns det en vägg som man kan gå bakom och han leder in mig där och pekar på något stort vitt och säger kolla på den där. Jag kollar men fattar inte grejen, det han pekar på ser ut som en jättestor vit låda typ, tapetserad i vävtapet.
Känner sedan på stammisens upphetsning att det är något lurt på gång så jag kollar på honom och säger typ vad har du nu hittat på, och då kommer det en arm ut från sidan av den där "kuben" (som visar sig vara en lösvägg) och sträcker sig mot mig. Livrädd hoppar jag ungefär två meter upp i luften och skriker ett gällt skrik i panik, som snabbt följs av en lång ramsa extremt höga svordomar över tonåringarnas påhitt. När jag dragit de vanligaste fula ord jag brukar använda inser jag att jag befinner mig i en kyrka och att det bara en och en halv meter ifrån mig sitter ett gäng 13-åringar från kyrkan och ritar träd med akvarellpennor. Upptäcker visserligen när jag sticker fram huvudet att ingen ritar längre eftersom alla har fullt upp med att stirra storögt på den syndiga tanten framför dem (=jag).
Just nu håller jag tummarna för att de inte tog alltför mycket skada av min frispråkighet. Det vore både oturligt och lite jobbigt att förklara för chefen varför kyrkan helt plötsligt inte längre vill sammarbeta med oss... Tusan också att jag ska vara så lättskrämd!
