Kalla mornar, svartvita kläder och renoverande grannar
Idag var det näst sista dagen på kantinen. På lördag har jag mitt första arbetspass i glasögon-affären, och jag är redan bjuden på deras personalfest. Tyvärr så är denna personalfest redan på lördag-kväll efter arbetspasset, så jag är lite rädd för att en 6 dagars arbetsvecka (varav 5 dagar som börjat 07.00) kommer ha tagit ut sitt, men jag vet att jag måste gå. Det skulle även vara personal från den andra butiken, som ligger på Kilden, där och då får jag träffa de också innan mitt första arbetspass där, vilket jag tror är rätt bra. Funderar redan över vad jag ska ha på mig för kläder på festen, tydligen har denna glasögon-kedja inga arbetskläder, men en dresscode istället. Anställda får bara bära svart eller vitt, och alltså inga färger. Det känns sådär, eftersom jag verkligen sprang runt halva Uppsala innan jag åkte för att försöka hitta en tjocktröja som inte var svart för att inte ha med så enformiga kläder, vilket resulterade i en senapsgul kofta.
Grannarna under mig håller på att renovera. Det står i trivselreglerna för huset att man måste sluta föra oväsen efter klocan 22 på kvällarna. Grannarna tar väldigt punktligt på det, vilket blir smått irriterande när man försöker somna så tidigt som möjligt för att orka gå upp 05.15.
...och förhoppningsvis går det bättre fär dem, än för grannarna i huset mitt emot som försöker klippa häcken med... ja...
...gräsklipparen (såklart)!
En asbra dag (i det exotiska Norge, part 3)
På jobbet idag fick jag höra av chefen för kantinen att min chef på bemanningsföretaget ringt honom och frågat om han tycker att det funkat bra att ha mig där. Han hade sagt till min chef att han var mye fornøyd med mig. Även om jag vet att jag jobbat väldigt hårt, så blev jag ändå väldigt glad över att höra det. Det var så att resten av arbetsdagen flöt fram lite lättare, nu känner jag mig extrataggad att göra mitt yttersta de här sista arbetsdagarna innan uppdraget hos dem är slut.
Att uppdraget tar slut gör mig inte särskilt orolig, det verkar nämligen som om jag kommer få jobb i en glasögon-affär. Jag var på intervju där i förra veckan, för en deltidstjänst, med lite kvällsjobb och några lördagar på schemat. Nu är det ju så att jag är ute efter så mycket jobb som möjligt, och det sade jag till chefen då. Hon tog till sig det jag sade och har nu pratat med en annan butik inom samma kedja som ligger lite utanför Stavanger och har jag tur kommer de tillsammans kunna skrapa ihop något mellan 80-100% i en fast tjänst till mig. Vilket vore helt awesome!
Annars så har det exotiska Norge slagit till igen. Idag bjöd mina tillfälliga kollegor i kantinen på inget annat än judekaka. Judekaka (eller jødekake som det heter på norska) är tydligen ett inte allt för ovanligt fikabröd i Stavanger. Det var lite som kubb, och smakade ganska bra, förutom att jag tänkte på gröt nät jag åt det (jag tycker verkligen inte om gröt).
Lite bilder från matlagningen i söndags i vårt inte alltför stora, eller särskilt raka, kök
och ha det så kult på restaurangen
Man lär så länge man lever
1. Döm inte en arbetsdag förrän den är avslutad, den kan förvandlas till något spännande!
I morse var jag visserligen lugn och utvilad, men hade ändå en känsla av att inte så mycket mer spännande skulle hända i kantinen, där jag tillfälligt jobbar. När klockan är 7 på morgonen är de flesta på jobbet lite sega och det sägs inte så mycket. Jag brukar börja min morgon med att bre baguetter tillsammans med en annan snubbe, och så även denna. Denna aktivitet sker också under en stilla tystnad som då och då avbryts av att jag sakligt frågar om jag lagt på rätt pålägg. Inte så jättespännande!
När mackorna är färdigbredda plastar vi in dem i plastfolie. Plastfolien sitter i en apparat, så man enkelt kan dra ut den längd man behöver och sedan klippa av plasten genom att trycka ner ett lock över en tandad kant. Eftersom bladet är tandat behöver det inte vara så vasst, det är nog praktiskt eftersom det torde vara svårt att skära sig på det då. Inte så jättespännande!
Men helt plötsligt avbryts den forna morgontystanden av ett vrål. Jag stirrar chockat på grabben bredvid mig, han har skurit sig på de tandade bladen. Förvånat ser jag en liten blodfläck på manicken, och upptäcker sedan att det är blod över hela killens skärbräda. Han har lyckats skära sig så teatraliskt att det verkligen har splashat en massa blodfläckar över en förvånansvärt stor yta (med tanke på det lilla jacket det visade sig bli i hans långfinger). I jämförelse med det andra: ganska så spännande!
2. Ordet fitta finns tydligen på norska också!
Finally
På vägen ner mot stan går vi igenom något som jag kallar en lund, men som kanske är något helt annat. Ett ställe som är väldigt vakert och skulle kunna vara väldigt rofyllt om det inte vore för att det går en stor väg precis bakom.
Breiavattnet som ligger typ mitt i Sentrum.
Återigen Breiavattnet
En Irish Pub och en tapasbar i Sentrum, två ställen jag hoppas vi tar oss tid att besöka medan vi är här. Ser så oerhört mysiga ut, hoppas jag tar mig för att besöka båda innan jag kommer hem igen.
Förmodligen ett av de finaste husen i Stavanger, både jag och Tommy är förälskade i det
En inte så bra bild på hamnen, men nu får ni i alla fall ett litet hum om hur den ser ut. Jag får lägga upp nya bilder på den senare.
Café Humbug som ligger nästan bara om hörnet från vår lägenhet
Gatan där vi bor
och ha det så kult på restaurangen
Lördagmorgon...
På himlen utanför fönstret syns blåa fläckar, vilket är asbra väder i Stavanger. Tror det blir en tur ner på Sentrum, som man i det exotiska norge (vol. 2) stavar med S, när käresten vaknat. Antar att lilla digitalkameran får följa med på turen så att jag ätnligen kan försöka dokumentera och göra det vackra Stavanger lite rättvisa.
Eftersom jag redan har tråkigt (40 minuter efter mitt uppvaknande) och tycker att det är dags för Tommylito att vakna nu, så funderar jag på att spela fult. Jag har nämligen kommit fram till att det bästa sättet för att väcka någon lite för tidigt, utan att ge den personen någon chans till dåligt morgonhumör, är frukost på sängen. Ju mysigare, desto mindre utrymme för offret att börja gnälla över att klockan är för lite. Idag funderar jag på att lägga in lite av det hembakta morotsbrödet i ugnen, för att det ska kännas som nybakat. Ett litet husmorsknep från mig till er som är fritt att brukas av vem som helst ;)
Äntligen helg!
Fördriver tiden med crash test dummies ur datorns högtalare.
So don't be spillin' your stuff on me
I'm just chillin', I'm just hangin', baby
05.41
Igår var jag ruggigt trött på jobbet, och jag har märkt att jag har en tendens att gå in i saker när jag är det, undrar om det är min astigmatism. Jag kan inte säga hut många gånger jag slog i fotknölarna i hjulen på diskvagnen eller hur många gånger jag gick in i något med en back i handen. Inte nog med det så blev jag degraderad från diskare till utplockare av disken. Eller degraderad och degraderad, det är väl ganska likvärdigt, MEN jag måste säga att hon som stod i disken istället fick game over hela tiden...
Utanför regnar det, precis som vanligt i Stavanger, igår var solen framme 10 minuter, jag såg den genom restaurang-fönstret på jobbet. Det var ett glatt men kort återseende.
Efter idag är det en efterlängtad helg! Är lite sliten trots att jag bara har jobbat 3 dagar den här veckan, å andra sidan har det inte direkt varit någon semester innan det. Ikväll ska jag passa på att slappa oredntligt, because i'm worth it
Jaa mamma
vad det svarta till höger egentligen är till för vet jag inte så noga, men NU är det en smyckeshängare i alla fall :D
Och ha det så kult på restaurangen
Första dagen på ett jobb, och jag fick bara game over en gång.
Jag inledde min dag med att gå upp i ottan för att hinna ta bussen som gick 06.13, sedan få panik över att solen inte har gått upp vid den tiden på dynget och förbanna att verkligheten inte alls ser ut som gatuvyn på google maps, i alla fall inte när verkligheten ligger i mörker. Precis när jag håller på att ge upp hoppet om att någonsin hitta rätt så får jag syn på mitt riktmärke och kan plinga. När jag väl kliver av ligger fortfarande världen i mörker, och jag fattar att jag måste gå genom en dunge för att komma rätt. För att stäva min mörkerrädsla går jag lite för tätt bakom en kille med ficklampa men tycker det känns konstigt att tacka när vi korsat den. Ute regnar det och jag är fortfarande morgonfrusen, inte pepp!
När jag väl hittar rätt får jag göra mackor tillsammans med en Björn i två bemärkelser (dels såg han ut som en björn, med sina säkert 2.5 meter och oerhört breda axlar, dels hette han Björn) som gick och nallade av det mesta som fanns att äta i köket. Först verkade han lite trumpen, och svarade kort på tilltal, men mjuknade när han hörde att jag kommer från Uppsala. Stig Larsson! Utbrast han då och förklarade sedan att han hade alla filmer hemma och att Stig Larsson var flink. Sedan var bondandet igång, för då var Astrid Lindgren på tur, han demonstrerade att han kunde väldigt många visor ur Astrid Lindgrens filmer, väldigt många.
Efter det skulle vi spise, så jag och den andra inhyrda killen strosar iväg och plockar på oss av lunchen som vi serverar. Jag minns att jag tyckte det var lite konstigt att vi skulle äta lunch redan vid 11, men tänkte att det är väl så det blir när man börjar 7 på morgonen. Det visade sig att det var konstigt att äta lunch vid 11, de andra hade tagit för sig av frukten, mackorna och youghurten. Lunchen ätes efter 13 tydligen. Pinsamt moment 2011!
Efter förmiddags fikan jag menar lunchen hamnade vi i disken. Oh boy vad det var roligt, russinfingrar till trots (måste sluta använda ordet roligt när jag är i Norge). Det var som att leva i ett dataspel. Det gällde att tömma backarna med ren disk så fort som möjligt, lyckas man inte och det kommer för många backar trycks en knapp ner och hela diskmaskinen stängs av. Det var dessutom som att man levlade hela tiden, eftersom det bara kom mer och mer disk. Jag fick bara game over en gång.
Till och med att städa hela köket efteråt var göy (ett ord som jag kan använda istället för roligt).
Kort och gott, jobbet var asnice och jag verkar ha softa kollegor. Synd då att jag jobbar där genom ett bemanningsföretag och bara kommer vara där till nästa vecka, men förhoppnigsvis kommer det vara morsomt så länge det varar.
(P.S Morsan jag har svarat på din kommentar vid det inlägget :) D.S)
Gomorron Sverige :D
Sitter och kollar på mitt och Tommys första riktiga inköp i Norge (förutom mat), en astung, tjock, inte alltför gammal bildrörstv. Lyckan sipprade ut ur våra kropper rann ner på våra golvar och fyllde hela lägenheten när det visade sig att vi både hade svt 1 och 2. Gomorron Sverige, ftw! Idag bakar de bullar i studion, för i Sverige är det kanelbulens dag (om det inte är en internationell tillställning, men det har jag svårt att tro). Jag överväger snabbt att baka bullar, men inser att jästen kan användas till så många andra förnuftigare saker, den vuxna inom mig vann.
Vi har ju redan gjort ett tappert försök att baka bröd. De förväntade 18 frukostbullarna blev 10. Förmodligen råkade jag döda jästen med lite för varmt degspad för de är kompakta små stenkakor. Men är det hembakat så är det, tappert försöker vi knapra i oss brödet som dessutom blev bränt. Trots allt detta är jag lite nöjd med det, det är ändå ett helimproviserat bröd med lingonsylt som degspad, som (om man kan bortse från att det knappt går att bita i) smakar ganska bra.
Det exotiska Norge
...skivar man brödet själv, direkt i butiken, i en brummande apparat.
...har de en massa lila bilar, eller åtminstone 3 stycken.
...verkar det inte vara alltför ovanligt att ha kackerlackor som husdjur.
...finns det områden vars lukt är som en blandning av hundmat och en horgata i Barcelona
...har allting stängt på söndagar, alltså idag.
Låter det inte exotiskt så säg?
Idag har alltså jag och kärestan inte direkt så mycket att göra. Vi har bestämt oss för att baka bröd (det blir ett improvisreat bröd med lingonsylt i, får se hur det blir) och ska även en på en bit mat hos hans moster ikväll. Annars är vädret i Stavanger idag det man kunde vänta sig, grått och dassigt. Vi har nog haft väldig tur som haft strålande sol de två senaste dagarna, och jag inbillar mig att solen ville ta ett redigt farväl av oss båda innan den beslutade sig för att lägga sig i det norska vinteridet.
Nu väntar vi på att frukosten ska bli färdig, varma mackor i ugnen, det luktar smält ost i hela lägenheten :D
bulleri bulleri bock
Jag har för mig att jag ägde på sådana där lekar när jag var liten, jag minns en lek vi lekte i förskoleklassen, då man skulle sitta med ryggen mot resten av gruppen och lyssna på rösten från en klasskamrat för att försöka avgöra vem det var. Jag minns att jag tyckte mina klasskamrater rent ut sagt sög på den där leken. Jag visste att jag lätt kunde urskilja varenda röst i gruppen förutom det där jävla tvillingparet som jag tyckte hade himla lika röster (vilket är rätt konstigt jag tycker ju att ni alltid varit så olika, hade ni lika röster när ni var små Linus?). Såklart läser pedagogen mina tankar och sätter någon ur duon bakom min rygg. Jag hör direkt att det antingen är Anton eller Linus och tänker att jag ändå har en chans på 50% att svara rätt (tänkte jag säkert inte eftersom jag inte är säker på att jag var införstådd i procentsatser när jag var 6 år, men det ser bra ut i skrift). Vad kan jag säga, det var lika stor chans att svara fel, and so I did. Lite arg, lite skamsen och ärrad för livet återgick jag till resten av barngruppen och kollade på när resten av min klass fortsatte faila den egentligen så lätta leken. Jag minns att jag tyckte det var orättvist.
Nu skiner solen utanför mitt fönster, jag söker fånga strålarna i mitt sinne, är inte säker på när jag kommer få se dem igen. Tror jag börjar bli lite nervös nu...
Stavanger imorgon!
Förresten är det väl lika bra direkt att be om ursäkt till alla som jag inte hunnit träffa och säga hejdå till, om det är någon tröst så har jag faktiskt inte ens haft något riktigt avsked med familjen ute i skajan, eftersom det inte har varit asmycket med tid.
Apoteket däremot har jag fått ta avsked av (till? med? vilket ord ska sitta där egentligen?). Jag som egentligen aldrig har varit särskilt sjuk har både fått frikort på vårdcentralen och nått upp till högkostnadsskyddet på apoteket. Jävlar i min lilla låda vad jag har sprungit på dessa apotek, är det inte eksem så är det urinvägsinfektion, och är det inte det så är det förmodligen något annat. Men idag fick jag alltså ett redigt farväl genom att plocka ut alla piller jag hade på recept och dyrt och heligt lova apotekaren att jag inte tänkte deala med varken levaxinet, folsyra-tillskottet eller tabletterna mot hösnuva som jag fick av dermatologen. Hon trodde mig! Jag avslutade kalaset med att anförskaffa mig en dosett, så nu kan jag äntligen knapra piller som en riktigt pensionär, känns himla praktiskt måste jag säga!
(fantastisk hejdå-fras som jag ska börja missbruka)
Det var då...
...men nu blickar vi framåt!
I am not a robot
It’s okay to say you’ve got a weak spot
You don’t always have to be on top
Better to be hated than love, love, loved for what you’re not
You’re vulnerable, you’re vulnerable
You are not a robot
You’re loveable, so loveable
But you’re just troubled
Guess what? I’m not a robot!
Äntligen hemma!
(Och så stora pussar och kramar till alla som hjälpt mig under dessa kaotiska dagar, ni vet vilka ni är och ni är underbara!)
DHL
Såhär är det att jag beställde en ac-adapter till min bärbara för säkert tre veckor sedan som jag hjälplöst har väntat på sedan dess. Äntligen så befinner sig sladden i Sverige, vilket är ett framsteg, ett bakslag är att det är DHL som har den. Jag har egentligen aldrig haft något mot DHL förrän idag.
När jag kom till lägenheten i måndags upptäckte jag att jag hade fått en lapp från DHL där de sade att de hade varit förbi min lägenhet men att det inte varit någon hemma som kunnat ta mot paketet, vilket gjorde att de fortfarande hade det i sina ägor. Redan där ställer jag mig två ytterst irriterande frågor: 1. varför kan de inte bara lämna sladden på ett utlämningsställe och ge mig någon form av bekräftelse på att den ligger där? Okej det kan de säkert inte göra för att företaget jag beställde från inte betalar för det, MEN då kommer den stora frågan: varför kunde de inte lägga sladdjäveln i min brevlåda? Upenbarligen kunde de skriva en lapp och klämma ner... Hade det inte bara varit lättare att lättare att lägga ner sladden istället?
Nåväl, på grand av dumma telefontider kan jag inte ringa DHL förrän dagen efter, dvs igår, tisdag. Där går det bra och jag får prata med en väldigt trevlig kille, som säger att de kan köra ut sladden redan dagen efter, dvs idag, och jag blir glad men förklarar att ja börjar jobba klockan 13.00 och lämnar lägenheten 12.30 (vilket var en ren lögn eftersom jag måste lämna lägenheten ännu tidigare om jag ska komma i tid till jobbet, men tänker att det får vara värt att komma några minuter sent så länge jag får min sladd), han säger okej och skriver ner att "kund lämnar bostad 12.30" (jag hörde till och med hur han knappade på tangentbordet).
På grund av detta klev jag upp tidigt i morse för att vara vaken om han skulle komma redan vid 8, duscha vågar jag inte göra, eftersom jag inte känner för att flyga ur duschen och halvt naken ta emot paketet, jag vågar inte ens sätta mig och skita, eftersom...ja, ni förstår. Så jag väntar tålmodigt (med tålmodigt menar jag skabbigt, bajsnödigt och jävligt irriterat), och timmarna går, klockan blir både 9 och 10, den hinner till och med bli 11, så småningom 12, 12.15 och 12.30. När klockan blivit 12.40 känner jag att någon form av smärtgräns är nådd, och inser att jag verkligen måste åka till jobbet nu om jag inte ska bli extremt försenad (och som tidspessimist får jag ångest av bara några sekunders försening, så ni kan ju ana hur det kändes att veta att försening skulle bli bra mycket större än några sekunder). Börjar bittert klä på mig och lämna lägenheten (allting ganska långsamt för att ge DHL lite mer tid, men ingen DHL så långt ögat kunde nå).
När jag sätter mig på bussen och åkt ner på stan ringer telefonen, i andra änden talar en mansröst till mig tjena det här är Kristoffer från DHL, jag har ett paket till dig här och svänger förbi din lägenhet snart, så jag undrar bara, är du hemma eller?
Jag är fortfarande stolt över mig själv för att jag inte ställde mig upp på bussen för att skrikandes med gråten i halsen ge lite extra schvung i utskälningen jag hade på tungan. Istället fick jag lite lagom irriterat förklara att jag visst inte var hemma eftersom jag började jobba klockan 13 vilket jag meddelat till hans kollega... Informationen verkade inte ha gått fram ursäktade han sig med (NÄHÄ?! menar du det?), och så förklarade han att jag fick ringa upp DHL igen och bestämma en ny jävla tid och han inte kunde göra något annat. Inte nog med det så är aset tvungen att tilllägga se till att berätta för dem på kundtjänst vilka tider du är hemma innan vi avsutar samtalet. Utan att nämna saker som hur jag kände för att kastrera karln med en rostig potatisskalare så kan jag väl ändå medge att jag kände mig en aningens irriterad sådär. En liten smula bara (jävla DHL!)
En lycklig natt
Eftersom My och Matilda skulle spendera lite kvalitetstid igår, så tänkte jag att jag också kunde vara med och vara lite tredje hjulet sådär. När middagen var avnjuten på V-dala ledsnade vi lite på den höga ljudvolymen och drog till Göteborgs istället. Där träffade vi slumpmässigt på bror Björn och hans Carro och vips så var jag tredje hjulet i två olika konstellationer samtidigt! Hur som haver hade vi riktigt trevligt, fick uppleva världens längsta toabesökare och diskutera bajskorvar som spelar elgitarr. När klockan närmade sig 23.00 kände mina väninnor att det var dags att avrunda kvällen, och hur avrundar man bäst om inte med att köpa plockgodis?
Väl på Stora torget ringer det en viss och väldigt saknad mr Hamster till mig! Plockgodis till trots var det inte ett svårt beslut att glida tillbaka till V-dala för att träffa mina favorit Billie-bob's! Och om inte det var nog så träffade jag lite pack där också! Underbara pojkar som jag saknat som en tok och alltid förbannat att jag lät försvinna ur mitt liv! Ett mobilnummer senare och jag lever på hoppet om en återförening!
Kvällen avslutades hemma hos Pettsson. Eller snarare på Pettssons golv efter det att vi haft sönder hans säng, och precis när jag kände att jag höll på att somna i en mysig hoptrasslad hög framåt fyra-snåret med de andra pojkarna, insåg jag att det var dags för mig att gå hem till lägenheten. Trots ett tryckande mörker och en tom och kall lägenhet väntandes tyngde inget av det ned mig, för just då visste jag att allting skulle lösa sig och jag var så himla lycklig!
Vill bara säga tack till mina älskade vänner som hjälpte till att göra min kväll till något underbart!
Fredagar och flyktplaner
När blev det fredag? Den här veckan har gått så offantligt fort att det är lite läskigt. Känns som ett föråldringstecken, och jag försöker att inte bli orolig över mina vuxen-komplex, hoppas det går bra.
Hela veckan har toppats av handboll, handboll och åter handboll. Förutom fiaskot mot Argentina tycker jag att vi kan vara riktigt stolta över våra svenska killar. Utklassningen mot Sydkorea och en riktigt bra match mot Polen igår och Sverige är vidare. Blir dock litenervös när jag ser att Sveriges nästa match (mot Serbien) är imorgon klockan 18.00... Jag ska ju på dop imorgon, visserligen börjar det klockan 13.00, men vad händer om det drar ut på tiden? Det här håller inte, jag måste komma på en flyktplan från dopet, jag vågar inte riskera att missa matchen. Flykten från dopet, here I come!
Sött scenario
Dagens sötaste scenario:
Cinnika är lite sressad över att hinna med tåget hem till skajan eftersom hon jobbat kväll på fritidsgården. Kvällen i sig hade varit väldigt trevlig, men det hela drog ut lite på tiden, och inte blev det lättare av att hela världen är en gigantisk isgata. Mitt i allt detta bestämmer sig min kropp för att krampa ihop i en gigantisk hostattack, och mina luftrör att dra ihop sig. Resultat? Cinnika försöker hulkande ta sig framåt trots krämpande kropp och ena stunden frustande i rosslande hostningar och andra stunden pipande när jag (försöker) andas in lite syre.
Efter några stapplande steg i detta tillstånd stöter jag på två killar från fritidsgården, varav den ena frågar mig om jag har ont i halsen och jag svarar med en lång hostattack. Då halar han fram en zyx ur fickan, ger den till mig och övertygar mig om att den kommer slå ut min hals totalt så att jag slutar hosta. Tyvärr var den kanske inte så effektiv att den fick mig sluta hosta, men jag kunde räta ut ryggen och således gå som en normal människa och hinna med tåget hem. Underbara söta tonåringar, som när de får chansen vill skrämma livet ur mig, men som bryr sig mer än vad de kanske vill ge sken av! Det är de som gör mitt jobb till det bästa i världen!
